Aftonbladet – 1 april 1859, sida 3

Domaren: Det var ju herr Hjelm som först hittade liket? Berätta buru dervid tillgick! Vid denna fråga bleknade förskräckligt den stackars kapten Geistern, Holt och Moss. Den sistnämde hade dragit sig längst inåt väggen. Han kände sig till mods liksom om han sjelf hade begått. brottet, Han såg:ej mera åt det-rum, der Majken fanns, och han supponerade i luften allehanda saker om huru Holt skulle slutligen fattas af ånger. I alla händelser var det långt till slutet. Nu lyssnade han till den. anklagades svar. Hjelm: Det var den 2 Oktober förlidet år, klockan 8 på morgonen, då jag, vid min vanliga promenad utåt stranden, såg ett större föremål ligga ett stycke ifrån mig, och vid mitt närmande fann jag att det var en aflång packa korkskifvor, omslutna af en tillsurrad segelduk. Naturligtvis undrade jag hvad packan innehöll, och som knuten i öfra ändan syntes slarfvigt gjord och illa tilldragen, öppnade jag den med lätthet och fann liket efter .en ung. qvinna., Domaren: Uppehöll. ni er icke då med någon närmare granskning ? Hjelm: Nej, Jag skyndade tillbaka efter erforderlig hjelp; lät genast hemföra och inlägga henne i en af mina sjöbodar, hvarefter jag afsände bud till kapellpredikanten och länsmannen. På eftermiddagen ankom kommissarien Lönnerholm, och i hans, kronorättarens och herr Moss, Holts och en af böodbetjenternas närvaro upplöstes packan helt och hållet. Af de kläder, den döda bar, kunde märkas att hon tillhört ståndspersonsklassen. I öfrigt fanns ingenting som. upplyste hvem hon var eller hvarifrån. hon var, med undantag af en smal ring på vigselfingret, innehållande initialerna till två namn. Domaren: Och denna ring ? Hjelm: ...fek den döda behålla, emedan