Aftonbladet – 30 mars 1859, sida 3

uniform imponerade dessutom på TIfregattens befälhafvare så, att denne efterskickade fadern, som var ombord på det andra neapolitanska örlogsfartyget, Fiettare Fieramoscap. Efter em mångårig skilsmessa möttes nu fader och son på Strombolis däck, men deras möte öfvervakades på det noggrannaste. Den neapolitanske befälhafvaren stod tätt invid dem, så att ej ett enda ord kunde vexlas om någon plan till flykt. Raffacle Settembrini tog afsked af sin far och återvände till det engelska örlogsfartyget, som just skulle afgå på sin färd till flera nordafrikanska hamnar. Han hade boppats att under nattei kunna lägga till med en båt vid sidan af det neapolitanska skeppet, för att sålunda hjelpa fadren på fykten; men det hölls så god vakt på båda de neapolitanska örlogsmännen, att ingen båt kunde nalkas, utan att blifva bemärkt, Han förändrade derföre plötsligt sin plan. Han lemnade det engelska åvgfartyget, som afseglade utan honom, och då neapolitanarne trodde honom hafva äfrest med detta, gick han i land och vidtog der sina förberedelser. Det blef bekant, att amerikanska klipperskeppet David Stewart blifvit befraktadt af neapolitanska regeringen att föra de 66 fångarne till Newyork — en transaktion; om hvars olaglighet, för att ej tala om dess-lumpenhet, näppeligen fanns något tvifvelsmål, då passagerarne icke inskeppades såsom sådana, utan såsom fångar, dömda af en utländsk domstol, i ett amerikanskt skepp. Genom engelsmannen Benjamin Oliveiras samt en hederlig spanjors, grefve Cassabrunettes, inflytande lät kapten Prentis. som förde befälet å David Stewart, förmå sig att mottaga Fettembrini, hvilken presenterades för honom såsom en ung sjöman från Kuba; som önskade göra öfverresan till Newyork; mot det att han fjenstgjorde om bord såsom matros, och som från Newyork ämnade begifva sig tll sin födelseort. Kaptenen beviljade detta såsom ett ynnestbevis mot nyssnämda bida personer; emedan för öfrigt inga andra passagerare än fångarne mottogos om bord. Klädd som simpel matros, gick nu Settembrini om Bord bland besättningen, en blandning af y nkees, irländare och negrer, men det var nära deran; att han blifvit upptäckt, emedan befälhafvaren på det neapolitanska örlogsskeppef; som några få dagar förut sett honom i tniform, kom om bord på transportfartyget och ställde sig tätt invid honom; men neapolitanarn kände dock icke igen honom, Hade han blifvit upptäckt, skulle ban utan tvifvel blifvit reklamerad såsom en konung Bombas undersåte och förd till Neapel, för att der tyna bort i någon af de fängelsehålor, der så många andra olyckliga offer äro dömda att lefvande begrafvas; Ändtligen lade klipperskeppet ut till sjös, bogseradt af det neapolitanska ångfartyget, med sin laddning af tålinodiga och lidande vittnen för rättvisans och sannningens sak, Det är en villfarelsey om man tror, att Settembrini och bans kamrater, då de sedermera förändrade fartygets kurs, endast hade för afsigtatt undslippa mödan och tidsutdrägten af en resa öfver At-: läntiska hafvet och tillbaka. Flera bland dem hade remligen redan blifvit till den grad angripna till helsan genom den plötsliga förlyttningenfrån deräås dystra celler, så försvagade genom den långvariga och plågsamnia inspärrningen samt så utsatta för sjösjuka i ett illa försedt fartyg, att de sannolikt icke skulle kommit lefvande fram till Newyork. De första båda dagarne gjorde Settembrini sitt arbete jemte de öfriga matroserna öch blef behandlad såsom de; men då fartyget hunnit 200 eng. mil vester om Cap S:t Vincent och det neapolitanska ångfartyget lemnat det, påog han sin uniform och framträdde till kapennen. med en protest; som -var underskrifven vf alla neapolitanarne. De hade i tysthet uppgjort sin plan, så snart örlogsfartyget försvunnit vid horisonten, De utbröto nu i glädjerop, belsade den utge mannen såsom sin befriare, omfamnäde och sysste honom, och till och med matroserne, iom grepos af samma hänförelse, kommo fram ill honom och bådo honom om förlåtelse för n och annan liten ohöflighet, som de bevisat onom, medan de ansågo bonom för sin messkamrat. Men kaptenen, en kallblodig yankee, örhlef hård, och eburu till och ned de mest raktade negrer i hans blandade: besättning rid detta tillfälle visade sig intagna af medidandets och menniskokärlekens känslor, var len beräknande kapten Prentis oåtkomlig för n sådan svaghet, och det var först då Setembrini tog sin tillflykt till hans afgud, den ulsmäktiga penningen, han förändrade åsigt. Af den betingade frakten, 8600 dollars hade vå tredjedelar blifvit förskottsvis erlagda, hvarörutan den neapolitanske befälhafvaren förirat kaptenen 400 dollars; dettaoaktadt nesade han dock första dagen på det bestämlaste att uppfylla neapolitanarnes begäran, att van skulle föra dem till närmaste engelska amn. Följande dagen förnyade de sina upp naningar och förklarade formligen, att de invör domstol i Newyork skulle anklaga honom ör användande af olagligt tvång. Detta arsument förmådde kapten Prentis att betänka ig. Intet våld försöktes, och inga hotelser vegagnades; huru oskyld gt detta än kunde varit vid ett dylikt tillfälle, skulle ingen at le äldre fångarne tillåtit något sådant. Kapen Prentis sökte ställa dem tillfreds genom öftet att landsätta dem på Madeira, men de :oro bestämda och stodo fast vid sitt beslut: lutligen gick han in på att ändrå kurs, samnankallade besättningen, förklarade, att passaserarne tvungo honom att bryta kontraktet amt styrde kurs på Cork. Hans uppförande öder hela den öfriga delen af resan var ovänigt och frånstötande i högsta grad: Ehuru cke ringaste försök gjordes att blanda sig i ans kommando öfver fartyget, och oaktadt talienarne bemötte honom ytterst artigt och örekommande, ville han knappt tala ett enda rd-:med dem samt ökade dessutom resans behag genom att låta gifva dem orent vatten ch osund. föda. Ändtligen uppnådde de efter 4 dagars oangenäm resa Queenstown, der de nad: runohat stangn I land .. frin nit mv otte oo