Aftonbladet – 30 mars 1859, sida 3

väsentligen på den grund, att hvfvudorterna för rörelsen härigenom i möjligaste måito närmas hyarahdra och utlandet. Vi godkände öfverste Ericsons förordande af Södermanlandsbanan egentligen på detta skä!, och likaså ledningen öster om Billingen, då endast derigenom begge de vigtigaste durkfartsbahorna kunde ömsesidigt förkortas, och vi ogilla hvarje afvikelse från detta hufvudvilkor för de begge stambanornas sträckningar. Alla andra banar söder omihufvudstäden äro till vigten för riket underordnade dessa, och deras riktningar kunna lämpligen pröfvas efter de grunder insändaren förordar, eller med afseende å angränsande orters näringsrikhet. Tre mils omväg för sådant ändamål å sådana banor har mindre skada för hela systemet än en mils å de begge andra. Samma skäl för ledning 0: Hule, som insändaren anför, ha Hjelmarens omgifningar att få en krök i Wingåker till H elmarens strand; Jönköpings stad den andra åt Wetterns strand, Wexiö den tredje åt den-staden eller åtminstone till den påtänkta kanalen, Östra Göinge och Kristianstad den fjerde åt Wisseltofta, och Malmö stad skulle, vid öfverallt lika medgörlighet hos beviljande ständer eller beslutande regering, som påräknas kring Hjule och Skagern; komma i anseende till afstånd från hufvudstaden i samma ställning, som den pommerskä ön Rögen, med en up offring af högst sannolikt åtta millioner, hvilka använda på öfriga banor eller tvärlinier komme att frambringa ett stort näringslif, men bortkastade för krökar å begge stämbanorna; skulle beasta jernvägsfonden med många mils fraktkostnader för trupper, krigsmateriel eller annat statens gods, kungsfärder, kurirer och poster, som kun: nat genom möjligast raka riktningar undvikas. Är sådant det sunda förnuft, som insändaren förväntar af riksstånden vid nästa riksdag, så bevare den milde Guden vårt land för dess makt vid de finansiella svårigheter, som säkerligen komma: att för Sverge fortfara ännu i flera år. Men vi kunna icke fatta, huruledes genomförandet af insändarens hot kan blifva af någon effekt i förevarande fråga, äfven om en verklig jordbäfning vid fljule skulle under riksståndens öfverläggningar uppstår Och inträffa efter detta inga skadligare maktspråk än det öfverklagade å dens sida, som eger regeringens förtroende och säkerligen företrädesvis är berättigad att ega det, så kan landet tryggt låta partierna vid riksdagen utkämpa sina strider i jernvägsfrågor och hoppas att ännu en gång få fröjda sig åt ljudet af sanningens och det rättas segersång. OEI