Aftonbladet – 30 mars 1859, sida 1

Det gör jag! sade Gudmar med kraft. Och en dag skulle Gudmar nog få anlita det minnet, liksom Hjelm en dag nog skulle minnas sin skuld. Det blef ett varmt afsked. Om vi ej träffas förr, yttrade Gudmar, så var förvissad att du fir syn på mig i tingssalen! Jag vill se och lära mig hur en man bär olyckan, och det får jag lära af dig. Män kan äfven lära att bära den, då man betraktar din hustru. Jag skall aldrig glömma fru Hjelms utseende i denna stund! Det var ett vackert ord, löjtnant Guldbrandson! Gud beskydde löjtnanten på sin färd...... Kom snart tillbaka med hopp! O, att jag det fingel (Forts.)