Aftonbladet – 28 mars 1859, sida 2

öfver pannan liksom i djupt begrundande, men mellan fingrarnes galler såg hon Holts hy antaga en både gul och grön skiftning. Samlande all sin oblyghet för att, såsom han tfodde, bortvända den misstanke, hvilken började dagas i den unga fruns farliga bufvud, sade han: Fra Hjelm yttrade nyss att mellan oss funnits bittra stunder, och den närvarande är i sanning en sådan. Hvilka misstankar allt skulle det icke vara herrligt att vältra öfver mig! Men snart är jag gudskelof skild från denna firma, den min heder dessutom tvingar mig att snart sagdt redan nu anse som främmande. Emilias svallande blod höll på att göra ett hastigt slut på den seger, som hon tänkte eröfra, och hvilken redan var på så god väg, men här var icke tid att förlora sin sinnesnärvaro. Hon måste nu i verkligheten låta de höga böljorna lägga sig. Herr Holt fann sig förolämpad, — hon låtsade sig ej hafva förstått hans ord — öfver dem id, som undföll mig, och jag inser nä fullkomligt att det var hemligt gods som saken gälde. Fins det här uppe eller på sjöboden ? Frågan antog nu formen af en redan afgjord sak. Hvad kan detta intressera? Jag bedyrar högtidligt att deraf-aldrig uppstår ringaste obehag för Hjelm!--1--denna natt blifva de der obetydliga packorna bortförda — det försäkrar jag er, min fru, eftersom jag ändtligen skall-bekänna mina kort och äfven låta främmande ögon titta i den stackars främlingsfiskarens. I ,Men hvarföre: är: det i magasinet? : Ty.om jag nu-skall: bekänna mina kort; får jag säga er att jag hört hviskas att det skall finnas just der.