Aftonbladet – 26 mars 1859, sida 3

verk bestämdt skett den eftermiddagen då vi fruntimmer sutto på Majkens rum och ... Jag mins, jag mins. Och jag gick också till kontoret; men huru kunde jag få en tanke på att söka, då jag ingenting saknadel Mycke sant... Men ifall jag fått öppna kistan deruppe i morse som jåg önskade ...n Ja, då hade du troligen funnit lådan och den olyckliga juvelringen. Juvelringen — se der åter ett minne ... Jag drömde en gång om en juvelring, som ... Det var säkert en varning ... men sak samma: om jag också talt om det, hade du icke lyssnat dertill. Och nu skulle det icke tjena till något att berätta det, då varningen kommer för sent. Och lika mycket ondt som Holt-gjorde mig i drömmen, har han ock gjort i verkligheten... Säg mig nu: hvem uppfann att öppna bokkistan 2 , Vid en visitation hade den alltid blifvit undersökt, men nu var fallet långt märkvärdigare. Huru ? Efter din bortgång i morse lät jag, till undvikande af frestelse, bära upp den på inre vindskontoret. Just denna kista hade emellertid upptagits i angifvelsen. På efterfrågan blef den inburen — det öfriga förstår du. Jag vet mer än jag till :och med förstår. Jag vet att äfven detta är Holts verk; men jag förstår ej hur vi skola få det bevisadt. Det är han som gjort angifvelsen.n Akta dig, min vänl ,Åh, hvem utom han skulle känna till kistan, hvem utom han skulle veta hvar du förvärade nyckeln till den, och hvem utom han skulle kunnat utfundera den nedrigheten att der gömma de artiklar, som han sjelf på nå: göt sätt — gud vet blott huru —måtte Ha å kommit. . nJag. törs: icke uppfatta denna tanke. Jag vill dessutom några ögonblick dröja vid dig.