Aftonbladet – 26 mars 1859, sida 3

samma visade tecken till ondt i ögonen, hvilket gifvit henne anledning att härom rådgöra med Ekman, has hvilkenshon då.ännu. var. qvarsaDennastader då tilsagt henne, att med varmt vatten eller amjölk badda på de betydligt: ratrade: ögonen, men detta medförde icke någon förändring i sjukdomen, som tvärtom dagligenförvärrades. Mcdrens tillstånd tillät henne ickevatt till.en början, söka elier sjelftilkala läkare; men då hon återvunnit tillräckligt krafter för att kunna gå ut, tog hon barnet med sig och sökte len läkare, hv ationer hon förut för eszen dåel anlitat. D bänvisade Lenngren till allmänna arnhuset och mötte henne den sorgliga underrättelsen, att det onda redan så tag. töfverhanden, utt nigon återgång icke var möjlig. Barnet var shjelpligt blindt Hennes besök hos tvenne andra rfarna läkare gåfvo endast bekräftelse åt det: svar, hon å barnhuset erhållit. Det var då hon fann sig uppmanad att hos en polistjensteman anmäla det lyckliga förhållande som inträffat. B romorskan Ekman har i sina uppgifter angå nde varnets födelse och dagen då det onda först varsna les något afvikit från modrens samt, under bestämdt örnekande af att vara vällande till den olyckliga itgängen af ifrågavarande sjukdom, förklarat, det hon i god tid hänvisat Lenngrenn till barnhuset, der bon kunde påräkna läkarehjelp. Att Ekman icke, i srots af den erfarenhet hon genom flerårig praktik åsom barnmorska bort ega, kallat läkare hem til! arnet, hvilket henne ovilkorligt tillkommit, då her itagit sig att vårda såväl moder,som barn, och detta så mycket hellre som modren sjelf icke förmådde ärom draga försorg, kvnde hon icke bestrida, men örmenade dock, att hon icke vore så skyldig som let ville synas, härvid åberopande det sätt, hvarpå hon under flera år skött sitt kall. Öfverläkaren vid allmänna barnhuset, som, genom öreteendet af barnhusets journal; styrkt, att modren rst den 4 i denna månad infunnit sig derstädes, örklarade, att barnet då redan så länge lidit af den 5gonsjukdom, som medfört blindheten, att all läkarård var utan ändamål. Han afgaf derjemte en förlaring öfver denna hos barn ganska vanliga sjuklom, hvilken vid alla tillfällen, då hjelp i tid tillkallas, kan häfvas, och slutade med det bestämda ullkännagifvande, att vanvård här ovilkorligt förantedt blindheten. De begge underläkarne vitsordade i allo öfverläkarens utsago i fråga såväl om tiden 1å barnet först uppvisades å barnhuset som sjukdo nens beskaffenhet, och förklarade, i likhet med öfverläkaren, att någon läkarevård icke kunnat medföra den ringaste nytta för barnet. Den vidare undersökningen blef härefter uppskjuen till annan dag, då de läkare, hvilka vid samma tid sett barnet, komma att höras. (D. B.) fu Hudiksvall. Mordet å gamle bonden Salomon Andersson från Hogdal. Sistlidne trettondedag jul påsräffades å allmänna landsvägensinom Högs socken en fränspänd häst bunden vid en skrinda, men högra tömmen afskuren och nyligen hopknuten samt olodig, äfvensom blod upptäektes på hästtäcket och inre sidan af skrindan.. Då icke. någon egare fanns ill-skrindan med hästen, misstänktes genast, att någon blodig. gerning -föröfvats, dertill anledningarne vplefro större, då af vägfarande uppgifvits, att blod varit synlig på vägen emellan Lillsjön och Sannäs i Delsbo, hvartöre närmöare undersökning företogs, då mellan förenämde ställen uti en grop mycket blod upptäcktes och spår efter menniskofjät äfvensom ovlodmärken ledt inåt skogen, då-omkring 16 alnar från-vägen påträffats en död menniskokropp metafskuren hals. Sedermera har upplysts, att den mördade varit gamle bonden Salomon Andersson från Hogdal. Efter det vidare upplysts, att Salomon Anlersson på resan hit varit i sällskap med 2:ne i arten okända manspersoner, hvilka under vägen från Sannäs hit till staden varit inne å gästgifvaregården Smedsgården om natten trettondedagsafton, utsändes telegrafdepescher så väl söderut som åt norr, för att anhålla dessa okända personer, hvilka skäligen misstänktes vara Salomon Anderssons mördare, då uti Norrala socken anträffades och för begången stöld häktades muraregesällerna Johan Fredrik Olsson och Lars Gustaf Pettersson från Norge, hvilka, efter de beskrifningar, som erhållits å de personer, hvilka tärdats i sällskap -med Salomon -Andersson, utan allt tvifvel varit de personer, som för mordet å honom misstänkas, Ransakningen har nu med dessa personer påbörjats vid Delsbo häradsrätt, men de tilltalade hatva med fräckhet nekat tiil icke allenast att vara Salomon Anderssons banemän, utan äfven att ha varit i hans sällskap, likasom de förklarat sig icke kunna ens uppgifva hvilka vägar de vandrat från Norge, derifrån de uppgifvit sig kommit, eller hvar de haft nattqvarter. Emellertid ha under ransakningen de auvklagade blifvit öfvertygade att hafva lemnat sanningslösa uppgifter, emedan ätskiliiga vittnen påträffat dem dels under vägen och dels uti boningar i sällskap med Salomon Andersson, äfvensom genom vittnen blifvit.styrkt, att samme tilltalade om trettondedagsafton varit inne iSannäs och derifrån med Salomon Andersson afrest, derunder de sannolikt mördat honom, emedan hans ik påträffats icke långt från nyssnämde gård. Ransakningen kommer att i slutet af denna månad fortsättas.