Aftonbladet – 26 mars 1859, sida 2

Med leendet på läpparne, men ondskan i hjertat, aflägsnade sig Holt. od Men han tröstade sig likväl snart — hvad vägde väl dessa kräks, omdöme i hang vigtskäl! pe Ifall Hjelm hört böndernas välvilliga yttranden, skulle de utan tvifvel tillskyndat honom ett ögonblicks lindring i den djupt gående smärta; hvilken nu,då han blifvit ensam med sina egna tankar, bårdt nedtryckte honom? Icke att han betviflade det han slutligen skulle blifva frikänd; ty: något måste. väl under loppet af ransakniögen komma att upp dägas; men att bans namn, hans fars ärliga namn, skulle i en tjufsak skyldra vid tinget och omedelbart derpå i alla tidningarne — der det lästes af både vänner och ovänner i hans fosterbygd — det var förfärligt. Dessförinnan kom det lika förfärliga att personligen träda inför domstolen; och låta liksom uppsvälja sig af alla de nyfikna ögon, hvilka genom detta infama mål skulle fästas på honom. Han, som älltid så gerna slutit sig inom sig sjelf, blefve nu den utsatta skottaflan för alla fria och medlidsamma utlåelser. c Den ena häftiga ryspingen efter den andra sick genom märg och ben. Och hans lilla -hustru, hans Emilia, som innu icke visste det sista, det värsta, att saserna blifvit funna hös honom, hennes makel Då tanken vidrörde detta ämne, spratt han ill-af en ny smärta, som satte hjertat i ännu tarkare skälfning. S Väntade hon honom der nere, eller hade won redan tått en aning, och vill hon ej comma upp? Skulle hennes känslor måhänla... måbända ....c å : Den qvaälde mannen röste sig häftigt upp ch skyndade utför trappan.