Aftonbladet – 26 mars 1859, sida 2

Hufvudstadens valordningsfråga har i dag åter förevarit vid allmänt sammanträde med de valberättigade inför magistraten, men kan knappast anses dervid ha fortskridit ett enda fjät. Sedan det kongl. brefvet af den 15 Mars blifvit för de valberättizade uppläst, begärde hr Schartau ordet och antydde, att som knappast några vidare öfverenskommelser i dag kunde bringas till stånd än dem, om hvilka man vore fullkomligt ense, så ville han till en början anhålla om proposition på ett förslag, om hvilket han hoppades att alla skulle kunna förena sig. nemligen om hufvudstadens indelning så nära som möjligt församlingsvisi 5 valkretsar, med så nära som möjligt lika antal valberättigade personer i hvarje valkrets, samt rätt för hvarje krets att utse 2 representanter, med fritt val bland samtlige valbare inom bufvudstaden. Magistratens ordförande, justitieborgmästa ren Holm, ansåg sig likväl vid fraiiställandet af denna proposition böra dela densamma sålunda, att han först föreslog endast indelningen i 5 kretsar. Härvid föreslog likväl magister Sohlman, att vid det beslut, som fattades, måtte fästas ett sådant vilkor, att detsamma icke kunde ensamt för sig fastställas, utan i sammanhang med en fullständig valordning. Om vidfogandet af ett sådant vilkor blef man ense, och ordföranden formulerade det så, att magistraten ej skulle underställa detta beslut K. M:ts pröfning, utan i sammanhang med ie öfriga öfverenskommelser, som de valberättigade kunna träfta. Under detta vilkor blef propositionen bifallen. Då man derpå kom till propositionens senare del, eller stadgandet att hvarje valkrets skulle utse 2 representanter, uppstod en debatt, derunder fabrikör Almgren försvarade röstningen med listor, upptagande 10 namn. såsom det enda med grundlagens föreskrift öfverensstämmande, hvaremot flera talare af tör öfrigt stridiga åsigter i valfrågan försvarade den meningenyatt hvarje krets: borde utse 2 representanter. Mag. Sohlman, som äfven för: svarade denna sistnämda åsigt, yrkade likväl, utt vid beslutet måtte fästas det vilkor, att det icke skulle nses bindande, utan för såvida en laglig öfverenskommelse om röstberäkningsgrunden blefve träffad. Nu uppträdde likväl hrr Blanche och Hjerta, yrkande att, innan man fattade beslut i förevarande fråga, man först måtte företaga den, som anginge röstgrunden, enär mången funnes, som gjorde sitt beslut i afseende på förevarande fråga beroende deraf, hvilken röstskala som blefve faststäld. Detta förslag bestreds likväl af hr Schartau m. fl., och då, efter framstäld proposition, detsamma med ofantligt öfvervägande ja besvarades, yrkade sluthgen hr Schartau votering öfver hvilkendera frågan borde först företagas, hvarvid man tillika, yttrade han, finge erfara om magistraten vore försedd med några sådana förteckningar på de vålberättigade, att en omröstning kunde ega rum. Uppmanad från flera håll att återtaga sin begäran orå votering, vidhöll hr Schartau densamma dock länge och. intilldess handlanden. RB. Ditzinger åter upptog det förut framstälda förslaget, att de närvarande skulle bifalla förslaget om två: representanter för hyarje krets med det uttryckliga förbehåll; att beslutet ej ansåges bindande i annan händelse än att en laglig öfverenskommelse om röstgrunden komme till stånd. På detta förslag förklarade sig hr Scbartau gå in och afstod från den begärda voteringen. Men nu uppträdde handlanden 4. M. Brinck, började med tt förehålla andra talare, namneligen hr Hjerta, att de. uppehölle tiden med onödiga talöfningar, hvarpå: likväl talaren sjelf, förmodligen för att gifva exempel på ett motsatt Er a EADS SAST RNA