Aftonbladet – 24 mars 1859, sida 3

Om registrerade bref. (Insändt.) När, för att vinna nödig skyndsamhet vid postexpeditionen, all anteckning af adressaternes namn, för orekommenderadt betaldt bref, så väl i protokollen som å postkartorna. upphörde, berättigades korrespondenterne att äfven framgent kunna få dylika bref namnkarterade, under benämningen registrerade bref., 1:kväl emot erläggande af en särskilt afgift till postförvaltarne af 4 sk. bko, eller numera 12 öre, för hvarje sådant bref. Med föranledande af denna nya beskattning, har-hos de korresponderande den tro allt mer och mer gjort sig gällande, att registrerade bref skola behandlas annorlunda, än som med de oregistrerade är fallet; sådant är likväl ingalunda förhållandet, enligt kongl. generalpoststyrelsens (i tidningarne införda, samt vid alla postkontor anslagna) kungörelse af den 31 Maj 1858, deri 19:de mom. slutar sålunda: Å -emottagande af bref, som skola registreras, behöfver postförvaltare ej utgifva qvittens, och eger ej heller rätt, att för registrerade bref affordra adressaten qvitto, enär postverket för dessa bref ej ikläder sig någon insvarsskyldighet och, om de förekomma. icke för desamma, eller hvad de inneslutit, lemnar någon skadeersättning. Enär klagomål deröfver egt rum, att registrerade bref, deri penningar skola varit inneslutna, ej alltid kommit adressaterna tillhanda, här insändaren velat fästa de korresponderandes uppmärksamhet derpå, att det mål, som medelst betaldt registrering åsyftas, ej alltid vinnes, utan tvärtom motverkas, när bland de många personer utom postverket, som med Ekrefven få att skaffa, finnas oärliga, hvilka, af det förledande ordet: registreras, frestas tillgripa brefven. Säkerheten att ett bref, isynnerhet inneslutande penningar eller värdehandlingar, ovilkorligt skall komma rätta egaren tillhanda, kan endast vinnas dymedelst, att brefvet rekommenderas; och fastän skilnaden i afgiften för registreringen 12 öre, emot för sluten. rekommendation, 35 öre, är betydlig, eller 23 öre, länder dock denna ökade utgift till ömsesidig trygghet, äfvensom till vinnande af skadeersättning, i fall posten skulle blifva bestulen eller röfvad.