Aftonbladet – 24 mars 1859, sida 3

budet Dletve ar nagon fullmäktig orfvertradt, med honom komme att förfaras enligt gällande ansvarighetslag. Hvad sålunda och i öfrigt förekommit har hofrätten tagit i öfvervägande; och alldenstund den omständigheten, att, ehuru förbud för ledamot i diskontdirektioren : att — sort kommissionär taga någon befattning med låneansökningar hos det diskontverk, i hvars stys relse de deltaga, redan var i åberopade äldre reglementen meddeladt samt ansvar för öfs verträdelse af föreskrifterna i samma, reglemente; finnesi 1:sta och 2:dra S5S af gällande ansvarighetslag. stadgadt, rikets-ständer likväk bifallet bankoutskottets vid 1835 års (riksdag på anförde skäl-framstälda och oaktadt återe remissen vidhållne förslag, utmärker att rikets -ständer, hvilka det enligt 72 regeringsformen tillkommit -atf allena utfärda reglemente för bankoverket och dertill hörande lånekontor, antagit att nämde förbud, som af-. ser ledamöternas förhållande utom direktionen, icke borde hänföras till de i 1 och 2 Sg af ansvarighetslagen åsyftade föreskrifter angående, diskontverkets styrelse och förvaltning; fördenskull och emedan en sådan tolkning af ansvarighetslagen vinner stöd jemväl deraf att fastän föreskriften, att vid pröfning af låneansökningar hos lånekontorets direktion minst tre ledamöter skola vara närvarande, blifvit intagen så väl i 1851 års bankoreglemente som i alla andra af rikets ständers, efter det lånekontoren inrättades, för dem utfärdade reglementen, nuvarande: ansvarighetslag af den 4 November 1851, liksom de äldre ansvarighetslagarne, efter att hafva i I och 2 meddelat omförmälde! stadganden, tillika i 4 S innehåller, såsom särskilt. påbud, att om direktörer fatta beslut, dervid icke minst 3 af dem äro närvarande, samma ansvar skall egå rum, som i I S föreskrifves, hvilken omständighet antyder, att vid ansvarighetslagens utfärdande den åsigt varit rådande, att icke de begge första SS föranleda dertill, att änsvar kunde ådömas för sådan öfverträdelse af bankoreglementets innehåll, som i ansvarighetslagens. 4. S. omtalas; och att således icke alla ibankoreglementet meddelade föreskrif-ter om hvad diskontdirektörerna hafva att iakttaga vore till de i I och 2.8S afsedda föreskrifter hänförliga; ty, och somMöljaktligen ofvan åberopade Ola Månsson angifna förfarande icke må anses. vara af sådan beskaftenhet, som i ansvarslagen åsyftas; alltså finner hofrätten, som anser frågan om tillämpningen af sista punkten utaf 1 mom. i 78 bankoreglementet utgöra ett ämne, hvarmed At icke tillkommer hofrätten att taga befattninigs. något ansvar i anledning af advokatfiski Billberghs i denna sak förda talan icke kunna Ola Månsson ådömas. Den som etc. (Besvärshänvisning). — Efter flera kompletteringsval till följd af afsa: gelser utaf de af käranden och domstolen utsedda jurymän uti det af magister C. C. A. Sjöberg mot tidningen fjerde Fäderneslandet väckta och å rådhusrättens 6:te afdelning handlagda mil, blet i dag slutligen antalet af domstolens och kärandens jurymän komplett. De äro: af käranden utsedda: auktuarien Wretman, v. häradshöfdingarne Åberg och Wendtland, och af domstolen utsedda: notarien Einman, t. f. adjunkten vid veterinärinrättningen fil. mag. Q. Persson och kanslisten fil. mag. Adelgren. Under de försiggångna kompletteringsvalen anhöll svarandens rättegängsbiträde, litteratören C. G. Uggla, efter skedd protokollsjustering, att, på grund af hönom förut af domstolen lemnad tillåtelse, få skriftligen framställa de skäl, hvilka föranledt honom att emot stadsfiskalen Mellbin, i egenskap af utaf Sjö-. berg utsedd juryman, anföra jäf. Nämde motivering, som upplästes, utgick derpå, att då Mellbin möjligen kunde finna skäl att före utslagets afkunnande, i egenskap af allmän råklagare å denna afdelning der detta mål nu handlägges, yrka ansvar å Sjöberg för hans sätt att skicka sig inför domstol, hvilket i ett annat mål och å annan afdelning också skulle hafva inträffat, i det allmänna åklagaren då af samma skäl hade yrkat Sjöbergs förklarande ovärdig föra andras talan, han derigenom måtte anses förhindrad att vara juryman åt Sjöberg. Att ett sådant yrkande blifvit mot honom af allmän åklagare framstäldt, men af domstolen icke bifallet, erkände Sjöberg, men bestred att detta nu inlemnade skriftliga anförande skulle få intagas i protokollet. Då svaranden vidhöll ett motsatt yrkande, fingo parterna afträda, och efter öfverläggning afkunnade domstolen det beslut, att anförandet skulle få inflyta i protokollet. Mot detta beslut anmälde Sjöberg missnöje. Derefter bestred svaranden Sjöbergs framställda yrkande om ersättning, för rättegångskostnader i den händelse han skulle vinna målet, på den grnnd att svaranden kunde. genom skriftliga intyg leda i bevis att Sjöberg såväl för enskilta personer som i offentliga ställen förklarat, att han för hvart och stt af honom emot tidningen Fäderneslandet väckt tryckfrihetsåtal hade af en viss person att uppbära 50 rdr rmt. Härpå svarade Sjöberg icke annat än itt han bestred anförandets intsgande i protokollet. Domstolen förklarade att nämde, fråga icke kunde nu få inflyta i protokollet, då sjelfva målet redan vore utageradt. Juryn sammanträder nästa lördag, kl. 10 f. m. — I dag fortsattes polisförhöret för utrönande af orsaken till navigationseleven Christiernssons död. Det applystes. nu, att Christiernsson inne å värdshuset Norra Brunn varit i. bandgemäng med styrmannen Österholm. Denne, nu vid förhöret närvarande, påstod emellertid, att han hvarken tilldelat Christiernsson något slag eller knuffat omkull. honom, och :de sfriga navigationseleverna, som varit närvarande vid tillfället, vitsordade riktigheten af denna uppgift med förklarande, att Christiernsson, som aftagit sin jacka och börjat handgemäng med Österholm, derunder fått na skiortärmen sönderrifven. Hesselgren Hade aftyrt slagsmålet och fört Christiernsson 1 trappa upp, hvarest tre andra navigationselever intogo efsärskilt exa. Klockan !,12 på natten hade navigationsleverna Baumgarten, Schärström, Hesselgren och Ohristierosson :begifvit sig fill Norrbacka, och dertädes ånyo intagit förtäring tills mot kl. 2 på morsonen. Då Chrisiernsson varit mycket rusig, hade van fått löfte att qvarstanna hos Hesselgren. Såsom förut är npämdt, bade Christiernsson före desselgren ingått i trädgården, men ingen. af. de öfriga, som jemteHesselgren stannade en stund utanför porten och samtalade, hade hört ringaste vuller eller ljud från trädgården. Ohristiernssoh hade,