Aftonbladet – 21 mars 1859, sida 3

detta stycke, hjelper det ej att piska på langre. Hvem skulle dessutom vilja hålla om snärtskaftet? Vi hafva en folklig kung, en ädel frisin nad monark, som sjelf tillbjudit sitt folk både allmän personlig rösträtt, religionsfrihet oc! andra menskliga frioch rättigheter, hvilka våra grundlagar blifvit förbigångna; samfält: valprincipen har han föreslagit till grund för våra parlamentsval, aldrig har han velat regera öfver idel omyndiga öfvermagar,, son Illustrerad Tidning kallar de viljelösa. Om nu konung och folk hålla ihop,så måste herrarne maka åt sig. Det är långt ifrån oss att vilja förorda något slags statskupp, hvarken nerifrån eller uppifrån; vi önska tvärtom en fredlig lösning ai representationsfrågan, och kan någon försesli en annan ännu fredligare än den af skattevägran, hvad såge vi bellre? Men något ny! försök måste göras, och det snart, för att framtvinga reformen. Ty så länge riksdager går på fyra. fötter, blir. den ej annat än eft! sorgligt riksspektakel. Behöfde denna Thorilds bekanta tesen. ytterligare bevisning, så gafs den i rikaste mått af vår. sista riksdag hvars hushållning med landets både materiells I och ideela tillgångar var upprörande. Låt oss blott besinna följderr a af det lättsinniga skuldsättningssystemet, besinna huru Sverges: rike; från att vara skuldfritt, med ens råkat i 30 millioners utländsk gäld: Redan länge suckade. allmogen under dryga pålagor, Vill man fresta dess skuldror än mer, så brister tålamodet. Rustningsoch rotehållsbesväret är på sina orter mycket tryckande, skjutsoch väglagningsväsendet revoltant, tionderäkningen himmelskriande — uppdrifves nu skattebevillningen i mån at ökad nationalskuld ända i det oändliga, så blir det i sanning ej godt att vara kro: nans uppbördsman, men ännu värre ati vara jordbrukare. Ty på jordbruket ligga utom redan nämde onera en mängd: andra icke just af det lättaste slaget, såsom t. ex. våra: fängelsebygnader. och :tingshus, våra brooch vattenbygnader, lasaretter och kurhus, kronopost och kungsskjuts; skatt för salpeter och skatt för knallhattar och pickelhufvor o. s. v. Allt detta skall bonden bestå; -all statsflärd och fåfänga skall ock ur hans: fickor bekostas, under det han sjelf ofta går i träsko och i obarkade pelsverk. Och: finge han ändå slita dem i fred och utan samvetets förskräckelse! Men nu lider han äfven i andeligt afseende, lider af religionstvång och kyrkopolis, af sockenband, tvångsdop och nattvardstvång, af brist på själavård, med ett. ord af prestadömets alla vedervärdigheter och af alla dessa mörkrets och träldomens qvarlefvor i landet. Och när det omsider blir honom för tungt så vandrar han ur landet! På detta sätt bar Sverge förlorat många hundra familjer och många tusen individer; men det skall förlora än flera, om ej representationen och riksdagsordningen förändras, om ej alla privilegier och monopolier afskaffas. Ty det är här landets radikalonda sticker. Personligheten, vetandet, talangen och karakteren taga efter hand öfver allt; utom i Sverge, ut sin rätt. Och hvar den rätten gör sig gällande, der uppblomstrar allmänt och enskilt välstånd... Se blott på England, se på Belgien, se på Holland, Sarlinien, Schweiz, se ändtligen på båda våra grannriken i vester och i söder. Och hvad som der låtit sig: göra år 1814 och år 1848. det skulle icke :vara möjligt i Sverge år 1859! ; Vårt konstitutionella statsskick är nu 50 år gammalt. I dag den 13 Mars firar den lagbundna friheten i Sverge sin semisekularfest. Den borde således nu vara et! halft århundrade mer mogen, som Tegnå; sjöng år-1S20 om en annan makts :oförvissneliga lager, men mången frukt ruttnar här i verlden, innan den blir mogen. Så har de stundom tecknat sig för. frukterna af 1509 års konstitution. En betänklig röta har angripit vissa grenar af det svenska frihetsträdet. De måste ansas, om trädet -skall kunna gifva god och mogen frukt. Se här denfosterländelia. agitafionens närmaste arbete, hvilket dock fordrar många frivilliga krafters medverkan, ordrar mannamod och allvar, fordrar en hela andet genomgripande rörelse. Hittills var det blott några få punkter inom Sverge förbehållet att på större möten diskutera frågan -om sn grundlig valreform, något som tillräckliger förklarar det elest otroliga fenomenet-af reformens stillastående. Ha vi då ingen Bright eller Cobden, ingen Lamartine eller :Kossutb. icke ens i miniaturupplaga, ibland oss? Jov: hafva mer än en röfvad fösterlandsvär ined hufvud på skaft och med raskhiet i rörelsefna som kunde åtaga sig det ärendet ati fördas gehom land och Tike, med helsning från konungen till hans troö-undersåter, med helsning frän fädernesländet till alla välvilliga medborgare att stå upp och med sina röster Åbidraga till Sverges frälsning från herrarne och deras fåvälde på riksdagarne. Så kunde folket n gång få veta hvar det hår sina naturlige vedersakare, sina arffiender,hemligen i sjelfskrifvenheten som är rötan, i ståndsvösendet som är kräftskadan, dessa två förderfvelsens makter som förstöra all politisk helsa, all äkta medborgerlig trefnad; all kyrklig utveckling. Hafvas de undan dessa förruttnade och svampaktiga utvexter på vårt Ygdrasil, så skola det gamla trädets lifskrafter åter börja spela i frisk-eirkulatiori och afkasta någotsom luger i stället för de glimmande Sodomsäpplen: som nu ofta gäcka åskådarens! förboppningar om deras innebåll. En bland:de första frukterna af en lyckad representationsreform blefve väl befrielse från det förtryck soni det Lutberska påfvedömeti form af-statskyrka utöfvar; sjelf en tjensteande åt det verldsliga kastväldet, och dermed skulle säkert en viss pånyttfödelse förspörjas i hela samhällskroppen. Mycket godt som nu dö villn, skulle då blifva räddadt, många förträffliga tankar som nu nedtystas, komma till orda, många ädla krafter som Hu slumra; vakna till med: vetande... F-hultd.13 Marsz ; P.G, A.