Aftonbladet – 21 mars 1859, sida 3

Till redaktionen af Aftonbladet. Möjligheten af en valreform i Sverge vörjar alltmer och mer att betviflas. På fredig väg, menar man, .går representationsförindringen aldrig igenom. Inifrån läter vår iksförsamling ej reformera sig, det måste ske itifrån, af de icke-representerade, men dessa va ju som sådana ingenting ått säga i parlanentet; det är endast af gunst och nåd mar ler aktar på deras rop. Äfven en delafrefornens 8. k.vänner, Olamånsarne, äro i sjelfva verset dess fiender — det är falskt spel när de afsli vartiella förbättringar, under förevändning at: ndast en hel förändring duger, att stånden: Ntepädning vore ett eländigt lappverk -0.:s, v. Borgareståndets nya valordning bade ju gjor: ett slags fiasco, endast ett halft-tjog af riket: städer hade omfattat frågan. med verkligt inresse, personlighetsprincipen vore ju icke blot på högre ort förkastad; pluralitetensatte penningen högre än menniskan — borgare som bönder ville således ingen grundlig reform. De andra tvenne stånden vore alldeles omöjliga, af dem kunde man numer: ej vänta annat än absolut nej på de rättslöses anspråk, Af så sorgliga tidens tecken bekymrad, har mer än en reformens verklige vän kastat er längtande blick inåt revolutionens verld, såsom det -håll, hvarifrån hjelpen allena skulle komma. Helt nyligen läste vi uti Illustrerac Tidning ett betänkligt svar på den frågan: När blir Sverge en gång moget? Svaret utföll derhän, att det nästan synes som behöfdes det någon stor verldshändelse för at! vårt land måtte kunna uppnå sin myndighetsålder, t. ex. någon större hvälfning, liknande den af år 1814, då Norge passade på, eller den af 1848, då Danmark passade på — — Det mullrar i Italien, en verldsexplosion är icke otänkbar, Hvem vet?: Kanske blir de: Itålien, som Sverge kommer att tacka för en förnuftig representationsreform. På en italiensk revolution torde visserligen något vara att bygga. Säkert skall den åstadkomma en helsosam skakning inom hela den europeiska kontinenten, och näppeligen torde Sverge vara så isoleradt, att icke äfven här skulle förnimmas någon rörelse deraf. Den sista revolutionen i Europa gick icke heller Sverge alldeles undan: både rädda och orädda blefvo deraf lindrigt berörda, men när stormen gått öfver, slog man sig äfven här åter till ro. Skall reformen verkligen draga någon fördel af revolutiöhen och dess rörelser, så måste reformens vänner hålla sig samlade i en tätt sluten phalang och söka väck: på nationens sjelfständighetskänsla litet innar det gäller att leverera bataljen. Ett yrvake! slägte vet ej att fatta tillfället i flykten; de: låter den bästa situation gå sig ur händerna. Nåtionen i stort måste derföre på förhand bearbetas, :särskilt med afseende på ett sådant önskningsmål; rask agitation är således nu af nöden, folkets män måste ut ibland folket, folkmöten måste understödja den fria pressen och förbereda valmännen på denna fråga vid