Aftonbladet – 21 mars 1859, sida 3

Till Italienarno ! Undertecknade, hvilka alla hylla republikanska åsigter, anse det för en pligt mot sig sjelfva och nikatänkande att offentligt-uttala sig angående den väg vi ämna beträda, under den kris, som för närvarande sväfvar öfver Italien: Denna: förklaring äller tillika för de med -oss likåtänkande, hvilka vistas på orter, der hvarje offentlighet är undertryckt. Vi anse denna pligt så. mycket heligare, som vi till vår djupa ledshad erfara, att en fraktion af män, hvilka hylla saminå politiska trojtti en -ioch för sig hederlig, men bevisligen förderflig förvillelse, vända sig från den rätta vägen och vårt partis fana. Vi anse denna pligt så mycket mera tvingande, som missförstånd och förtal tyvärr fläcka den italienska saken och låta befara, att man skall vanställa republikanerinas syften och öfverdrifva deras fordringar. Under den mer äh sanholikd förutsättnidg, att ett krig är färdigt att utbryta uti Italien, mellan Österrike på ena sidan samt Piemont och Fränkrike på den andra; uti den öfvertygelsen: 15 4 mdsig att folken -kunna pånyttfödas och-afrundas tillstater, icke Med lögnen, utan blött med principer, uti djup vördnad för-det sätmasoch i-det-utan fruktan uttalade rättsmedvetandet, att. ett förtryckt och styckadt folks enhet och frihet icke kan vinnas genom medgifvanden och skänker af ett tredje, utan endast kan tillkämpas med -kraftfulls verksamhet och det af tron ingifna uppoffrande hjeltemodet; att dess nationalitet icke kan. grundläggas med främmande vapen, utan blott genom deras stöd, hvilka ärd kallade att bilda: och representera densamma; att högt öfver all taktik, all obestämd sända: målsenlighet, står evig: och .oantastelig: sedligheten och den absoluta pligten. att.örubbligt hålla fast vid tron på rätt och sanning, grundvalarne för all god begynnelse :och-en pant för.segern; att ett parti, som förnekar den utur rättvisan utgående moralprincipen, dödar sin egen framtid, förlorar allt anspråk på det folks förtroende, till hvilket det hö rer, och sjunker i de folks aktning, med hvilka det kall förbinda sig;