Aftonbladet – 21 mars 1859, sida 2

låneinrättningen. Det är också ganska klart, att den person, som erhållit ett så maktpåligsande :ppdrag, som att i rikets ständers stad och ställe utlåna af det allmännas medel, bör i alla hänseenden vara höjd öfver all egennytta, och till förebyggande af alla frestelser 1 detta fall är det just som direktörerna blifvit förbjudna att såsom kommisionärer taga någon befattning med lånehandlingar. — Särdeles klyftigt är det icke heller, då Ola Månsson, efter att hafva meddelat ett ganska långt referat af hvad ständerna allt sedan 1818 ansett sig böra stadga till förekommande af all, från direktörernas sida, obehörig inblandning i lånetransaktionerna med diskontverket; vill göra troligt att förlusten af medborgerligt förtoende icke kan följa på en öfverträdelse hvarmed — såsom han uttrycker sig — ej är förenad annan egennytta än mottagande af kommisionärsarfvode., Derigenom har han emellertid öppet uttalat sin åsigt vara, att direktör egde full rättighet både att vara kommissionär, och att såsom sådan taga kommisionärsarfvode. Men i och med detsamma äro ju äfven förpligtelsen att iakttaga oväld och förbudet mot utöfvande af egennytta uppgifna? Vi förmoda, att det nyss anförda yttrandet undfallit Ola Månsson, utan att han anat hvad det innebär och den påföljd det kan hafva på sakens utgång. Ola Månsson söker dernäst visa, att 78 8 af au gällande bankoreglemente så skall förstås, att om ledamot i disiontdirektion beträdes med att befatta: sig med kommissioner, så skall anaan ledamot i hans ställe insättas; men att, om förbudet af någon fuilmäktig (i banken) blifvit öfverträdt, med honom kommer att föråras enligt gällande ansvarighetslag. Åtalet mot mig — säger Ola Månsson — som cke är fullmäktig, och icke blifvit anmäld itt hafva vållat diskontverket någon förlust, är följaktligen stridande mot reglementets tydliga ordalydelse. Om en sådan tolkning vore antaglig, så skulle Ola: Månsson för hvad mot hono a till last blifvit fördt och af honom: sjelf blifvit erkändt, endast blifva sattifrån direktörsbefattningen; men från allt egentligt ansvar för sina förbrytelser såsom direktör, af honom sjelf erkända, skulle han vara frikallad; men en fullmäktig i banken åter skulle; för enahanda förbrytelser, dömas förlustig medborgerligt förtroende! Nu åtbär likvisst icke bättre, än att tol:a och 2:a 6S af ansvarighetslagen äro stadsanden om ansvar — förlust af såväl rikets ständers, som ock af annat medborgerligt förtroende, för den eller de direktörer vid lånekontoren i orterna, hvilka af försummelse öfverträdt de föreskrifter som rikets ständer angående diskontverkens styrelse och förvaltning i . bankoreglementet meddelat, hvadan Ola Månssons ofvananförda deduktion befinnes vara endast en vanlig advokatyr, icke ens spetsfundig: i En förtjenst har Ola Månssons påminnelseskrift, den hemligen, att, genom anförandet af hvad ständerna ända från 1818 hafva stadgat, ådagalägga huru ständerna sett sig nödsakade att ständigt förtydliga förbuden mot alla obehöriga åtgärder från fullmäktiges och diskontdirektörernas sida, uti diskontverkets angelägenheter, synbarligen af orsak att. dylika åtgärder alltjemt egt rum. Att förekomma sådana är dock för det allmänna af största vigt, enär ingen gräns finnes för vederspelet af väld och egennytta, om de personer, som ega det höga förtroendet att förvalta statens medel i banken och diskonterna, skulle undgå -ansvar, då de nedlåta sig till att: der utöfva kommissionärsskap. Skall Ola Månsson i hofrätten till ansvar blifva fäld — och till hvilket, det li: drigare: törlust af sin direktörsbefattning, eller till det det strängare: förlust af allt medborgerligt förtroende? — äro frågor, som vi hafva hört göras af många och olika besvaras. Det anses såsom varande en särdeles lycklig tillfällighet för honom, att åtalet kommit just på den division i hofrätten, hvilken i kinkiga eller ömtåliga brottmål hellre friar än fäller, och detta mål är ur mer än en synpunkt betraktadt ömtåligt. Antagligt är emellertid, att huru än saken afdömes i hofrätten, kommer den att å någondera sidan, eller å begge sidorna. dragas i besvärsväg under högsta domstolens pröfning. K. M:t har, enligt Posttidningen, den 11