Aftonbladet – 21 mars 1859, sida 2

att höra broderns ömma och enträgna frågor och ej kunna svara. Hvad hon nu önskade att ej hafva vetat något! ; Hon hoppades i början att detskulle blifva ett förtroligt samspråk emellan Gudmar och kaptenen. Och nog samspråkade. de både länge och förtroligt — ty. de hade fattat en hjerilig välvilja för hvarandra — men något sådant som Thorborg påräknat hördes ej af. Kaptenen höll. sitt. ord...... Den ädle, omisstänksamme Hjelm, antastad till heder och ära.... Den arma, arma Emilia — huru skulle hon, hon isynnerhet, kunna bära detta? Så ljöd det oupphörligt inom Thorborg, men derjemte tackade hon Gud att Emilia åtminstone hade Majken, Och hon tackade äfven Gud derföre att Majken nu icke fanns på kapellgården. Det hade blifvit en förfärlig ansträngning att dölja hemligheten för vännens -pröfvande blick — den var skarpare än broderns. Gudmar var emellertid . förskräckt för sitt helgonbarn, sin lilla älfva, och hade, såsom vi veta, under mötet på tulljakten anförtrott henre åt sin älskad2s omvårdnad. Fru Moss bret hindrade likväl uppfyllandet af Majkens löfte, : Hon var visst vid förbiresan uppe på kapellgården för att taga afsked, men under de ögonblicken kunde Thorborgs rörelse icke märkas, ty den blef liksom upptagen i Majkens egen. Och : denna öfvertygade sig att hennes käre befälhafvare sett i syne. : Så bortfor från Svartskärsstranden den fasta och trogna vännen, utan aning om de moln, hvilka sammandrogo sig öfver deras hufvuden, som hon der qvarlemnade.