Aftonbladet – 19 mars 1859, sida 3

Rättegångsoch Polissaker. En dag i början af denna vecka lyckades poJisbevakningen att på Södermalmstorg anträffa en og.ft qvinna vid namn Carolina Sofia Berggren, hvilken gjort sig känd såsom en särdeles oförsynt bedragerska. Åtskilliga gånger har Berggren varit under tilltal i poliskammaren för utöfvadt trolleri, det vill med andra ord säga, för lyckade försök att på bedrägliga sätt tillnarra sig hvarjebanda saker. Hon har nemligen gjort sig bekant medpigor och med hustrur, hvilkas män varit bortresta, samt intalat dessa, att hon egde förmåga, att åt de förstnämda skaffa präktiga fästmän samt till de senare hemföra männen. Ingen kunde väl gerna mottagas kärare än en sådan undergörerska, hvarföre hon ock sällan rönte motsägelser i fråga om de för utförandet häraf nödiga arrangementer. Härtill föregaf hon sig vara i behof af hvarjehanda, och den otåligt väntande måste med uppoffring af klädesplagg eller andra saker vanligen bidraga till ändamålets vinnande. Antalet af dessa offer var emellertid beroende af det afstånd, hvarpå den kallade befann sig; så att, om denne uppehöll sig på t. ex. nio mils. afstånd härifrån, så måste lika mänga persedlar aflemnas m. m. Dessa trollkonster hafva dock numera kommit i misskredit hos -Berggrens gynnare och bekanta, hvarföre hon slagit sig på en annan industri. Hon har sålunda vändt sig till unga tjenstflickor samt afnarrat dem penningar eller andra saker såsom ersättning för löftet om goda tjenster, hvilka de skulle erhålla vid nu instundarde flyttning. På några ställen lärer denna spekulation fallit lyckligt ut; men då, besynnerligt nog, efter ett sådant besök hos. en tjenstflicka på Riddarholmen, denna saknade en silkessechalett förutom den, som Berggren fått för en utlofvad bra tjenst, fick polisen hand om saken, hvaraf följden blef, att Berggren nu sitter inom lås och bom, tills om henne närmare och vidlyftigare upplysningar erhållas... (D. B.) — Rådhusrättens 4.de afdelning afkunnade i torsdags utslag angående f.sergeanten Joachimsson eller Cronstrand, häktad och tillt-lad att hafva på bedrägligt sätt tillnarrat sig penningar genom att förfalska assistanssedlar.. Crönstrand dömdes att vara ärelös samt uti ett års tid hållas till allmänt straff. arbete å fästning. — Cronstrand, som är några och 30 år gammal och varit underofficer vid åtskilliga landtregementen,har senast varit anstäld vid inre bevakningen å Långholmen och, sedan han derifrån tagit afsked; sysselsatt sig med renskrifning. Han har såsom bevekelsegrund. för, sitt brott uppgifvit, att han dertill blifvit tvingad af brist på medel att försörja sig jemte hustru och barn, som han från landsorten medfört hit. — Förre korrektionisten Selinder anlände i förgår hit till staden från Rindön, anmälde sig och blef antagen vid allmänna renhållningen. I går skall han å Ladugårdslandet tillgripit en nattsäck med kläder uti. Utaf en patrullerande poliskonstapel anhölls han kort derefter å Söder, men då han skulle afföras till vaktkontoret, drog han knif och skar poliskonstapeln så illa i hufvud och ansigte, att denne måste å fältskärsstuga förbindas och nu är sängliggande sjuk. OCivila personer, som lyckades afväpna Selinder och föra honom till vaktkontoret, erhöllo i dag i poliskammaren penningebelöning för sitt biträde. Selinder, instäld till polisförhör, nekade att hafva stulit nattsäcken och påstod att han mottagit densamma af korrektionisten Wahlqvist, hvilken vår i hans sällskap, men lyckades undkomma. Knifskäringen erkände han deremot. Målet anstår i afvaktan på konstapelns tillfrisknande äfvensom vidare upplysningars vinnande. — Undersökning i det bekanta sedelförfalksningsmålet har den 14 dennes åter hållits i Ekesjö, hvarom tidningen Hvad Nytt berättar följande: Tvenne äf tilltalade och häktade Anders Andersson inkallade vittnen afhördes. Anderssons mening med dessa vittnesmål var att ådagalägga, att han uti den i dörrstugan stående hemlighetsfulla kistan icke haf: några beträffande sedelförfalskningen misstänkta saker förvarade; det ena vittnet intygade, att det 5 veckor före jul köpt äpplen af Andersson och sett honom taga dem ur tvenne i ödestugan: stående kistor, som: voro fylda af äpplen; det andra vittnet, att det ofta besökt Andersson i ödestugan under loppe: af vintern och senast ett par gånger efter sistl. jul samt blifvit af honom trakteradt med äpplen, som han tagit ur den ena af ifrågavarande kistor, och sett Andersson innehafva bläck och skrifpapper på ett bord i ödestugan, men icke sett den andra kistan öppnad och icke heller undersökt, om den, hvarur Amdersson tagit äpplena, innehållit nägot annat: än dessa. Detta var, om ens någon, en ganska klen bevisning angående kistornas innehåll, helst som det förstnämda vittnets berättelse angick en tid, då sedelfabrikationen kan antagas ännu icke hafva börjat. Ett af åklagaren instämdt vittne afhördes äfven, men afgaf endast samma berättelse; som vi från förra undersökningen anfört beträffande tilldragelserna hos målaren Sandstedt. På yrkande af åklagaren att få dom i målet afsunnad, resolverade rådhusrätten, att Andersson geom vittnesberättelser och eget erkännande blifvit örvunnen, dels att hafva utpränglat mynt, som han retat vara falskt, och dels att hafva innehaft arsevik, men då förfalskningsbrottet, som det finnes skäig-anledning att misstänka honom för, icke blifvit vegånget inom stadens domvärjo, kommer målet i stt sammanhang att hänskjutas till vederbörlig domstol (Södra Wedbo häradsrätt) och handlingarne i nålet till densamma öfverlemnas,: hvaremellertid Anders Andersson skulle till Jönköpings länshäkte nförpassas. BLANDADE ÄMNEN.