Aftonbladet – 19 mars 1859, sida 2

en sådan tillökning under den. stora kontorsscenen ... Men rättvisligen taladt, Kunna aldrig alla mina oförrätter blifva inbetalta. Vi skola dock försöka — vi skola dock försöka! 16 KAPITLET. Angifvelsen. Vi gå nu två dagar tillbaka, eller fill dagen efter den, då Majken från kapellgården afsände det bref, frur Moss läste högt för sin man och som orsakade Hans beslut att företaga en ny rymning, ehuru den hindrades först af kommissariens besök och sedan af det illamående, som påskyndat Majkens hemfärd. På ifrågavarande dag, då Majken befann sig på Svartskär — jaktlöjtnanten var ännu icke hemkommen — satt Thorborg inne hos fadern och språkade med honom. Kaptenen befann sig ensam på sin kammare, der han hördes gå fram och åter ...... Det här konstiga lifvet blir riktigt öpptröttandel yttrade Vivika för sig sjelf, der hon stökade omkring i köket. En är jemt på tågång, och aldrig såg jag menniska som satte sådan respekt i en kropp, som den häringe kapten: det är pertinent dagsens sanning att jag, som inte är rädd för klockarn en gång, är rädd för honom ... Om bara inte löjtnanten så ofta vore borta! När jag bar den spelevinken Sven att stödta mej vid, går det nog an; men i stormväder till, piper det i hvar yrå, och då kan jag inte få ur mina tankar qvinsmenniskan, som inte fick ligga i rö isin egen graf... Kors, hjertat riktigt bultar i mej på en sån här skymningsstund och gumsen undrar sej visst förderfvad öfver att jag inte kommer och ger honom nattfoder — men jag tror aldrig att jag törset. Kärleken till gumsen var emellertid en känsla som talade högt inom Vivikas bröst, Hon tog ERAN er rr SAOL EE RA TT,