Aftonbladet – 19 mars 1859, sida 1

Har du sett en sådan otur som att icke få ligga ur sjön, då du är på Svartskär och i kapellgårder ! Värre otur kan du nog få förspörja, min Gudmar, och vi träffas ju så ofta, att...... Se så, älskade, jag vill icke höra ditt eviga förnuft! Det var en annan sakJ svarade Majken, i det hon satte den urdruckna koppen ifrån sig. Då reser jag genast, ty olyckligtvis är jag icke hågad för någon mer dårskap än den jag -redan begått, då jag lagt till vid tulljakten — det kan vara nog med den. Nå, men detta är icke alls i din väg — du blir stucken på din Gudmar ... men så väl det klär dig ...... ja, i mina ögon har du aldrig varit vackrare än just nul Farväl, herr befälhafvare — låt icke tullkammarn längre sitta cmellan ... Gud vare med digl! Majken, Majken, hvad tänker du på — jag har ju icke fått säga dig det jag ärnadel Säg det då fort, ty om fem minuter är jag ute — jag vill icke ha någon allvarsam förebråelse att göra mig, och det finge jag, om jag icke hindrade dig ifrån att uppehålla dig sjelf. Hör då... Jag kommer nu hemifrån, der jag legat i natt, och jag fann Thorborg igår qväll i en sinnesförvirring, som verkligen var märkvärdig. Thorborg i sinnesförvirring — det var underbart! Jag såg henne icke i går... du vet att jag då var på Svartskär. Jus derföre har jag måst träffa dig... Hon var, stackars barn, så frånvarande med tankarne, så upprörd, att. jag flera gånger fann henne med tårar i ögonen, som hon sökte döljas Kunde det ba något sammanhang med kaptenen ?