Aftonbladet – 19 mars 1859, sida 1

Det säger jag icke nej till... Hon steg nedför de par trappstegen och in i det lilla rummet .. Ack, min Gudmar, hvad vi voro lyckliga, då jag sist frukosterade här — det är nu öfver år och dag sedan., Ochpmycket mer än ett år skall det icke bli, innan jag har kontrollörstjensten — jag är så säker på det som om jag redan hade den ... Men skall du derföre bli kontrollörska ?, Låt oss bara väl först få vår follmakt, förklarade Majken leende, så få vi sedan tänka på att använda titeln ... För närvarande tycks pappa vara så upptagen af andra tankar — jag begriper icke hvilka — att han syns ha rent af glömt 0ss. Jag bygger ej på så lösan sand som hans distraktioner ... Någonting, som jag icke har tid och icke heller skarpsinnighet att utfundera, hvälfver sig inom hans hufvud; men du, som har både tid och fint förstånd, utred det du — det tör vara vigtigt nog. Du tycks sjelf, min käre befälhafvare, ha blifvit full. af grubbel och distraktioner — ty säkert var det något annat det der angelägna som du hade att säga mig ? Sätt dig, min väna mö, medan jag ropar åt Sven... Jag har ju så fördömdt brådtom, att jag till och med måste hushålla med mina sällhetsminuter ...... Sven, hvad tusan gör du, som icke kommer med schokoladet? Herre Gud, löjtnanten, jag kommer — det flyger nu inte af sej sjelf ihop heller... Men här är dett Sven hade redan hufyudet genom dörren, i förhoppning att erbödigst få säga någon grannlåt åt. Ma ken, då jaktlöjtnanvten sjelf tog brickan och slöt igen dörren så qvickt, att han icke hann mer än jenwt och nätt dra hufvudet tillbaka. Medan -Gudmar sjelf serverade den väna mön, återtog han: