Aftonbladet – 18 mars 1859, sida 2

Ack... vi bådo ur våra hjertans fullhet! Men efter icke lång tid blef denna högtidliga bönestund afbruten. O, mamma, jag förmår icke skildra det som man skildrat för mig, det som angick kaptenens ärende! Nog af— han hade igenkänt den han sökte, fastän hon icke burit det, som han saknade. Han återkom... Arme, arme man... Var det väl underligt, om han, som genomgått så mycket, icke skulle stå emot detta! Han talade ej, han syntes lika stel som den döda. Han har icke heller sedan dess talat, och klockan är nu 6 på aftonen. Emellertid har kommissarien uppsatt och utskrifvit det nödiga protokollet: Om söndag skall i alla kyrkor inom länet utlysas kungörelse med beskrifning öfver de från den döda stulna sakernå, jemte utfästad belöning för den, som kan lemna någon upplysning. Och jag hörde nyss kommissarien säga ät Hjelm att det skulle vara någonting nära nog omöjligt, om icke en enda ända skulle fås tag uti, som kunde leda till närmare förklaring af denna oförklarliga stöld... rd Just nu hör jag från nästa rum, att det kommer bud från kaptenen att han önskar tala med kommissarien. Gudskelof att han ändtligen ser sig tvungen att tala! Farbror är emellertid alldeles uppgifven och helt och hållet bringad ur sitt vanliga lif. Jag är riktigt lycklig att kunna vara honom ett sällskap, helst Gudmar tidigt på eftermiddagen måst ut i tjenstförrättningar och Hjelm nyss gått bem. ; 1 morgon, eller sist i öfvermorgon, far jag till Ufklippan och ser om mina hjeltegubbar. Jag blygs verkligen öfver att jag ej redan varit der. Min stackars Emilia får ej mycket godt af mig.