Aftonbladet – 17 mars 1859, sida 2

RR —ALLLLLLLLL Du -har icke talat, käre manl Icke... Nå, jag supponerar det förtröt dig att. du ej.fick någon.upplysning om den der oron, du talar om — ja, var det inte: fan till ledsam otur ? Så ovärdigt lär du ej kunna tänka om mig, och tänker ej heller... Men du har rest dig. upp i bvarje stund, du har: pustat och jemrat dig, och du har haft stark feber. Nå, sömnen är ett tillstånd, vakandet ett annat — och som jag nu är fullt, vaken, tycker jag icke om några gudsnådliga miner. Supponerar det är du -som blifvit melanko lisk öfver de här dumma historierna Majken skrifver om. Jag önskar rättnu alla sjökaptener och deras skutor så långt vägen räcker... Det är ju sjelfva sju tusan att de här stackars klipporna aldrig få vara i fred för skamfilning ) Ingen hörde väl någonsin förr dig tala så besynnerligt, min vän! Jaså, blir jag nu äfven besynnerlig? Gud! vet Hvad du icke slutligen söker göra mig till! Akta dig, Beate-Marie — jag vet icke hvad det är för konster du umgås med, men de, om något, förekomma mig besynnerliga... Dotter min skall bem... skrif det till henne i denna dag! SSkrif sjelf, min gubbe! Du vet att icke jag kan göra det, då det en gång var bestämdt att hon skulle stanna en vecka på Svartskär.n Din gås — var brefvet hennes dateradt från Svartskär? Kunde du icke läsa att der stod: Kapellgården... Men gå nu din väg! Jag ärnar säga dig. något vidare vid kaftebordets. 31. MN. MN. : Fru Moss gick ut i salen och såg med sitt vanliga yttre lugn: öfver att ingenting saknadesi Sedan såg hon efter att hon, och ihens nes man skulle bli ostörda, ty hön insåg satt