Aftonbladet – 15 mars 1859, sida 3

regering, som nu fännit sig nödsakad att åter bortjaga dem. No (Insändt.) En militärbefordran.? Svar till Svenska Tidningen. Ett gammalt franskt ordspråk: il nya que la veriti qui blesse, tyckes nu till fullo besannadt, genom den ifver, den hast, hvarmed vederbörande skyndat att låta vederlägga den artikel i Aftonbladet för den 24 Febr., som bär ofvanstående titel. Vederläggningen blef derföre som den blef: ett hastverk. Och oaktadt sjelfva-den gamle bepröfvade hofförgyllaren fick saken om hand, så blef deraf,istället för ett snillefoster, rent af-ett missfoster. Härigenom har för vederbörande den sista villan blifvit värre än den första: ty just genom det öfvermåttan klena försvaret, har den sjuka saken blifvit ohjelpligen förlorad och fullkomligen i dagen lagd. Sv. Tidningen, som pligtskyldigast hade sin artikel färdig genast dagen efter, är således den motståndåre jag nu har att bekämpa: Nå väl! Jag stiger in uti arenan, upptager handsken samt intager gardställning. — Jag beklagar min otur; att ha i Sv. Tidningen fått att strida moten föga ridderlig motståndare. Det oaktadt skola de hugg, jag gifver tillbaka, ske med endast ärliga vapen: Sv. Tidningens halfannan spalt långa utgjutelser bredvid och omkring, men föga i sjelfya ämnet, kunna: liknas vid en dålig exekution af kompositören sjelf af ett i sig sjelft misslyckadt musikstycke och der dissonanserna samt felgreppen öfverflöda, hvilka här äro osanningarne, misstagen, insinuationerna, slingerbultarne, ja t. o. m. enfaldigheterna. För att höja effekten anslås t. o. -m. på ett par ställen der elegiska tonarten, som gör det hela till någonting fantästiskt; vidunderligt i sitt slag. — Dock måste erkännas att kompositionen icke saknar plan — en grundtanke genomgår nemligen introduktionen; mellansatserna öch finalen: bemödandet att blanda bort saken. , Låtom oss nu först granska introduktionen. Svenska Tidningen börjar med: I går lästes i Aftonbladet en af dessa insända artiklar; hvilka vanligen icke uteblifva efter hvarje militärbefordran; som icke skett efter ålder i tjensten. Insändaren svarar: Många bland senare tids miliärbefordringar — ja de flesta — som icke: skett efter ålder itjensten, hafva icke, hvarken till beröm eller klander; blifvit omtalade uti insända artiklar, ehuru obestridligen en eller annan af dessa befordringar väl varit förtjenta af uppmärksamhet. Två htr Weidenhjelm, Liljehöök, v: Essen, grefve Taube, Pandenell; Hästesko m. fl. ha avancerat, eller. blifvit transporterade, utom tur; men derom har mig veterligen ingen enda tidningsartikel innehållit ett ord. Derpå vilja vi skärskåda mellansatserna och finalen. Sv. Tidningen: För att slita denna tvist emellan insändaren och oss om hvad som här är det riktiga, hänvisa vi till tjenstgöringsreglementet; hvilket väl måste hafva mera vitsord än insändärens tycke om hvsd som är rätt. Insändaren: Nägot tycke om hvad som är rätt trotsar jag hvilken som helst att kunna. uppleta i min artikel. Öfvertygelse om hvad sant och rätt är, grundad på författningar, praxis och billighet; kan aldrig kallas: tycker. Vidare heter det i Sv. Tidningen: I förbigående böra vi: först anmärka, att vid den ifrågavarande befordran icke förekommit något. förslag af regementschefen, emedan då denna befordran icke var på stat, upprättas. icke något sådant, öch hvad ins. yttrar om sett förslag vid detta tillfälle är således oriktigt Ipsändäret: På denna slugt utkastade krok Hoppades vir hjelte att jag skulle fastna och allmänna.omdömet vilseledas. Med mig. har döttä icke lyckats. Sant är, att föreskrift finnes, som förbjuder regemenischef att föreslå någon till befordran utomstat. Men tjenstgöringsreglementets: 1-sta del 4 144 mom. 5 säger att: Sekuwdchefen för ett regemente, öfver hvilket Kongl. Maj:t sjelf täckts i nåder taga befälet, iakttager,i afseende å expeditionen, allt hvad för regementschef är föreskrifvet, och eger derjemte inhemta Kongl. Maj:ts hådiga befallning, om dessutom nägra särskilta rapporter, förslager m. m. skola af honom ombdelbarligen till Kongl. Maj:t i underdå nighet afgifvas: Män finner häraf således; att för gardesregementernas sekundehefer kunna existera åligganden utöfver, ja t. os m. istrid mot, de: allmänna föreskrifterna. Detta har Sv. Tidningen förtegat. Vid gardesregementerna, der 3:dje majorslön icke finnes; men. tjenstgöringen kräfver tre majorer (eHuru stundom inträffar att blott två äro vid regementet verkligt. tjenstgörande) är s: k. majori regementet fast med kaptens Iön, att ånse såsom en permanent beställning. Praxis är, att sekundchefen till densamma ingifver förslag (kallas af somliga promemoria, af andra. förslag). Detta har äfven skett denna gång och ett rikigt förslag in optima forma har verkligen utgått från sekundchefsembetet vid andra lifgardet, och till brigadehefen blifvit öfverlemnadt, till förmån för :kapten C. G. A. Ehrenhoff att varda måjor iregementet i succession efter till andre major föreslagne majoren J. G: Eketrä. Jag trötsar min motståndare att kunna vederlägga detta faktum. Sv. Tidningen behagar slutligen yttra: Att den iffågavarande befordran alldeles icke inom regementet väckt de ofördelaktiga känslor ins. omtalar, tro vi kunna vitsordas af en hvar, som varit i tillfälle att derom kunna få. något böra. Insändaren.-svarar-häruppå: Någon: frukt afutnämningen — vatt bilda partier inom officerskåren, — 8ynes man således vara på väg att skörda, hvilket vår Bbjelte med en viss inre tillfredsställelse låter påskina; men utom några få bland de yngre, är opinionen nu, som förut, emot utnämningen; och med mindre Sv. Tidningen, eller hvilken som helst, förmår åstadkomma en offentlig opinionsyttring af kongl. andra lifgardets officerskår till förmån för densamma, lärer en hvar,, som något känner till ställningar och förhållanden inom garnisonen, med mig-instämma. ; Vi Har här skärskådat tillförlitligheten af Sv. Tidi ifter. Må vi nu följa henne under löpnibgarne på m upens, insimvationernas, slingerbultarnes och entuidigheternas ktomatiska skala. De första 28 raderna innehålla allmänna. satser öfver ancienneteten, gunska sanna i och för sig sjölfva, men kär helt och hållet öfverflödiga. Hvartilltjenar att slå omkring sig med bålstora fraser om saker och: ting, hvarom icke. fråga. är; eller proklamerasat-4 ser af axiomatisk natur, som ingen förnuftig. menniska nåthnisihk hetviflat? Man få Bat: Mang I.