Aftonbladet – 10 mars 1859, sida 3

Rättegångsoch Polissaker. Åtalet: mot Ola Mårsson Den af Ola Månsson i går till Svea hofrätt inlemnade förklaring är af följande lydelse: Till K. M:ts och rikets höglofl. Svea hojrätt. Med återställande af advokatfiskalen Billberghs slutpåstående i det mot mig väckta åtal för förment öfverträdelse af gällande bankoreglemente, får jag afgifva följande genmäle: N Hvari består det brott jag har begått och för hvilket advokatfiskalen yrkat icke mindre än ett ansvar, som, ifall domfarne delade hans åsigt, skulle för alltid tillintetgöra min medborgerliga tillvaro? Jo, säger advokatfiskalen, jag har meddelat låntagarne upplysningar om sättet att söka lån; jag har lemnat dem tryckta formulärer till skuldebrefven, ag har vidare medtägit deras ansökningar jemte deas skriftliga, till innehafveren stälda fullmakter att lånen uppbära, till lånekontoret och der genom annor man låtit uttaga medlen,sedan af honom uppburit penningarne och i liqvid med låntagarne räknat mig till godo provision, visst för 100, hvadan jag bör antagas hafva varit låntagarnes, om ej enda, dock förnämsta kommissionär. . Nåväl, om denna konklusion af hvad i målet före: kotnmit (hvilket jag längre fram vill närmare granska) af mig lemnades utan afseende; ja, om till och med 78.5 i gällande bankoreglemente innehåller den mening advokatfiskalen velat deråt gifva, genom tilllägg af ordet utomp, uteslutande af orden som kommissionär och ett skarpt accentuerande af ordet någomn, hvarigenom lagparagrafen skulle få en helt annan tydning än den lagstiftaren åsyftat, kan jag likväl icke finna någon rimlig grund för advokatfiskalens antagande af förbrytelsens hänförlighet till ansvarighetslagen. De hofvyodsäkliga skäl, han för denna sin mening anfört, sammanfattas i följande supposition: att då driffjedrarne till. den förmenta lagöfverträdelsen sköla vara att söka i en icke obetydlig penningevinst för min egen räkning, samt jag