Aftonbladet – 10 mars 1859, sida 3

A hästar, 5 kor, 2 ungnöt, 12 får och 2svin. Här gäller samma anmärkning som vid nästföregående hemman. En och -hvar, med någon sakkännedom, kan lätteligen sluta till den behållning, som af ifrågavarande hemman är att påräkna. Men om nu någon skulle taga sig till, att uteslutande fästa sig vid utsädet och afkastningen, och att sätta ett visst värde på åker, kreatur, åbyggnader m. m., utan att i beräkningen tillika upptaga så väl onera som brukningskostnad, så fråga vi, hvilken tillförlitlighet man skulle vilja tillerkänna en dylik kalkyl? Och likväl är det icke nog med att känna onera och brukningskostnad; man måste äfven veta, hvilka skulder gravera dessa hemman, för att komma till visshet om den verkliga behållningen. ÄÅro dessa skulder intecknade, eller rättare så långt de äro det, kan man väl komma till derna visshet; men hvem, utom egaren eller brukaren sjelf känner eller kan känna de möjligen löpande skulderna? Härat inses, hvilka svårigheter möta alla kalkyler af detta slag, och framför allt hvilken tinga tillförlitlighet kan tillerkännas det slags beräkningssätt, som ur kalkylen utesluter en bland de vigtigaste posterna i hela jordbrukarens debet: hans utskylder. ; Men är det icke just så, som finanskomitn tillvägagått, vid framställandet af sina frågor? Hade den från hvarjekommun begärt ett så vidt möjligt fullständigt öfverslag af inkomster och utgifter, di kunde komitens arbeten hafva ledt till något praktiskt resultat. huru nedslåer.de än detta måtte ha blifvit i alla deras ögon, som med fantasiens förstosingsglas betrakta vår finansiella ställning. Men med stort skäl kan nu frågas: Hvad skall blifva af detta barnet? Åtminstone bör ingen :änkande medborgare af finanskomitens kalkyler kunna förledas till den falska tron, at landet är 1 stånd att bära stor statsskuld eller nya pålagor. Förhållandet är i få ord — nvad som så ofta blifvit upprepadt — att den svenske jordbrukaren i de tlesta fall blott ör arrendator af sin egen jord, med ett ganska högt uppdrifvet arrende, då alla utgifter tagas i noggrann beräkning. Den, som tviflar lerpå, torde bäst bli öfvertygad om motsatsen, om han köper sig en egendom. Och den. som sätter en förhastad eller öfverdrifven tro till finanskomitens blifvande kalkyler, torde göra klokast uti att skaffa sig utdrag ur några af de sockenstämmoprotokoll, som hållits i anledning af komitens frågor. Han kan lå lätt komma till kunskap. om, dels huruvida det varit möjligt att med någon större visshet besvara dessa frågor, och dels hvilsen tillförlitlighet man på grund deraf framdeles bör tillerkänna komitens beräkningar. Jordbrukare.