Aftonbladet – 10 mars 1859, sida 3

att öfverbefälhafvaren lord Clyde inberättat, det upproret i Oude vore fullkomligt dämpadt. — Dschung Bahadur hade utfärdat en proklamation, hvsrigenom de till Nepaul flyktade insurgenterna anmånas att underkasta sip engelska regeringen. — Lord Clyde hade afrest till Simla, för att återställa sin angripna helsa. — Tantia Topih hade begifvit sig på flykten och förföljdes. Finanskomitens frågor. Till redaktionen af Aftonbladet. Hvar och en, som tagit i noggrannare skärskådande de frågor, hvilka finanskomitån utställt till besvarande, dels af K. M:ts befallhingshafvande i länen, dels af de respektive husbållningssällskaperna och dels af hvarje särskild kommun, torde hafva stannat i någon förundran deröfver, att deribland helt och hållet saknas sådana spörjsmål, som närmarc beröra medaljens frånsida: dess debet. Visade med flit närmare; ty det är oss icke obekant, att komiten gjort förfrågningar hos vederbörande embetsverk, inrättningar, kassor m. m. om deras närvarande finansiella ställning, tillgångar, utlånta medel o. s. v., äfvensom ati landets i fastigheter intecknade skuldmassa är komitån bekant genom justitiestatsministerns berättelser. Men är detta allt? Och är frågan den, att bekomma en på så säkra grunder som möjligt fotad kalkyl, torde förenämde upplysningar, huru virderika de än äro, vara föga tillräckliga för ändamålet. Är nemligen meningen, att man skall kun na komma till något positift omdöme om landets verk iga ställning, så är deticke nog med att approximera sig till dess tillgångar och dess under de senare decennierna möjligen ökade näringskällor, samt att beräkna dess, vare sig i inteckningar eller utelöpande för vindelser, synliga skuld, utan man måste äfven — och detta är ju här en hufvudsak — taga i närmare betraktande de onera och skyldigheter, som besvära den skattdragande jorden, för att deraf med någon sannolikhet kunna sluta, dels till den möjliga behållning, som i verkligheten förefinnes, och dels till de framsteg, landet må anses kunna under de sista tjugo eller tjugofem åren hafva gjort. Skulle någon häremot behaga invända, attsådant är öfverflödigt, emedan hela landets grundskatt, såsom ingående i den ordinarie statsregleringen vid hvarje riksdag, är allom bekant och således äfven för finanskomiten ingen hemlighet, så möta vi detta inkast med den anmärkningen, att i denna s. k. grundskatt ingår icke den stora massan af enskilda onera och besvär, såsom frälse-räntor, arrenden m.-m.; och att det för öfrigt är en himmelsvid åtskilnad emellan att beräkna ett lands skatter och pålagor i klunga och.att taga i noggrannt skärskådande, huru dessa skatter trycka på hvarje skattdragande enskildt; helst i ett land, som vårt, der, till följd at de olika jordnaturerna och skatternas olikhet äfven under samma jordnatur (ett förhållande. egendomligt snart sagdt för hvarje provins, det beskattningstvång, som trycker den ene medborgaren, är så olikt det, som besvärar den andre, att någon rimlig jemförelse dem emellan och i törhållande till det hela: staten, knappt kan uppgöras. Men härom förmäla finanskomitens frågor ingenting. Likasom herr finansministern vid sistförfluthe riksdag i den tablå öfver landets ställning, som framlades under debatterna i jernvägsfrågan, förbisåg eller uteglömde skulderna och hufvudsakligen blott fästade sig vid inkomsterna och de ökade källorna för handel och näringar, så synes den under herr finansministerns auspicier nedsatta komite nu äfven ha helt och hållet uteslutit ur räkningen alla de servituter, som tynga på landets modernäring: jordbruket. Klart är emellertid, att om -man än skulle, lyckas genomdrifva det omöjliga: att komma till en något så nära exakt kännedom af landets hela areal af åker och äng, verkställda nyodfingar, utsäde och afkastning, förbättrade brukningsmetoder och boskapsskötsel. värde af åbyggnader och kreatur — hvilket utgör kärnan af komitens frågor — så vinnes derigenom föga för en pålitlig kalkyl, derest man icke tillika upptager i räkningen de utgifter af alla möjliga slag, som gravera jordegendomen. Utan att nu fästa oss vid det i vår tanke overkställbara, att, utan mångårigt förarbete, komma till någon bestämdare kännedom härutinnan, då man redan inom en enda kommun (hvem som har lust, må försöka !) stöter på objelpliga svårigheter, att få reda på jordarealen, utsäde och afkastning m. m. ), vilja vi för närvarande blott framlägga några faktiska exempel, såsom bevis för nödvändigheten af att taga den skattdragande jordens. onera i närmare betraktande, såvida man vill komma till något slags visshet om en möjlig behållning. Att ingen må beskylla oss för orättvisa, så taga vi exemplen från flera olika jordnaturer, äfvensom vi tillägga, att den kommun, hvarom här är fråga, icke är högre beskattad än vanligt, utan relatift lika med de flesta andra inom samma län. N:r I SFX, 17, mantal kronoskatte (ansedt för ett bland de bättre hemmanen i trakten). har 23 tunnland åker, med 117, t:r utsäde och omkring 84 t:r afkastning, är — efter 11 rdr rmt i medeltal pr t:a — onereradt till rdr 197: 71, hvartill kommer arrende 16 t:r å 11 rdr — 176, eller tillsammans rdr 8373: 71. Åtskilliga kommunala utgifter äro dock ej häri upptagna, såsom vägoch brobyggnadsskyldighet, deltagande i prestgårdsbyggnad m. m. Detta ställe föder 4 hästar, 5 kor, 2 ungnöt, 7 får och 3 svin. Obs. Brukningskostnaden ickeupptagen. N:ris I och 3 B55, 1 mantal: frälseskattel (ansedt för ett godt-hemman), har 38 tunnland åker, med 17 t:r utsäde och afkastning i medeltal 114 t:r, är onereradt till rdr 307: 33, hvartill kommer brukningskostnad rdr 961 eller tillsammans rdr 1268: 33. Stället föder 6 hästar, 6 kor, 6 ungnöt, 20 får och 5 svin. — Samma anmärkning gäller här, som vid