Aftonbladet – 9 mars 1859, sida 3

Ven allt förgäfves! Regeringen har likafullt ortfarit och fortfar ännu mot all rim och rem att, tll stort mehn för jordbruket och !ess idkare, utfärda från predikstolarne dessa rörhatliga ukaser, som lätt kunna Lomma en itt tro, att man lefver i ett helt och hållet seiviliseradt land. Står då nu någon trängande nödvändighej ller någon fara för dörren? Är ett brinnanle krig å färde eller i antåg? Nej, gudbeas! Midt i djupaste freden anser man det -:ngelägnare att ett kompani båtsmän komacer ett par veckor tidigare till Stockholm, in att landtmannen i frid och ro får sköta sitt åkerbruk, utan fruktan att afbrytas i sina :ngelägnaste göromål eller se sina hästar prängda eller tröttkörda återkomma från krovoskjutsen, för att derifrån förpassas till ploen. Väglag, årstid, brådskande arbeten — ngenting efterfrågas. Skjutsen skall gå in i blekaste döden. Man sitter helt lugnt i Stockholm och ger it sina ordres. Kronans fartyg tyckes man ntingen alldeles hafva glömt bort, eller aner man några tusen riksdaler mer, och minre betyda föga i statskassan, blott att man ill en i nåder utsatt viss tid kan få manskayet samladt. Allmänheten tror oförgripligen. tt dermed ej skyndar så ofantligt, och att. utan något mehn för rikets välfärd och försvar, med bålsmansexercisen lämpligen kan Iröjas, tills det hunnit blifva öppet vatten. ven hvad begriper allmänheten? Hon utgör u den der stora hopen, som blött ser nedfrån uppåt. ö Det är lätt att göra en beräkning öfver ivad en sådan kronoskjuts kostar. För nu frågavarande kommendering, utgörande med befälet 145 man, äro 75 hästar uppbådade. 1tom den vanliga reserven. Sedan legan vid sistförflutna riksdag blifvit förhöjd från 50 till 80 öre per mil, kostar således hvärje mil 60--rdr rmt, eller för omkring 50 mil 3000 rdr. Lägg härtill truppens proviantering och le dagsverken, som gå förlorade för jordbruket genom de skjutsskyldiges frånvaro från hemmet, så får man ihop, en rätt artig summa. Men hvad som icke kan värderas, är försummade göromål och ett mången gång under den brådaste tiden afbrutet landtmannaarbete; ty här gäller, om någonsin, att til är penningar. Härtill kömmer dels den orättvisan, att de, som blifvit budade till reservens utgörande, icke få någon ersättning för förspild tid, derest derds hästar icke behöfvas, och dels den orimligheten, att, för de kreatur, som genom öfv-rdådigt körande blifvit sprängda eller skadade, icke lemnas någon betalning, såframt de icke stupa på stället. I alla händelser blir denna betalning så låg, att den vänligen icke betäcker halfva värdet. ; Det tyckes väl, att regeringen, innan hon utfärdar dylika skjutsorder, borde höra sig för hos sina befallningshafvande i landsorten. huruvida några för jordbruket menliga följder kunna uppstå af en, under bråd tid, eller i dåligt väglag, föranstaltad s. k. marche forcge, ); och vi kunna i thy fall icke antaga annat, än att herrar landshöfdingar inkomma med passande upplysningar och råd. Besynnerligt vore det åtminstone, om någonsin sådana skjutser kunde rekommenderas at dem, hvilkas förnämsta uppgift är att, hvar i sin stad, se på de dem anförtrodda länens bästa. Då dylika :skjutser likväl ännu fortfarande påbjudas, måste man antaga, att antingen regeringen icke aktat nödigt att infordra sina ställföreträdares utlåtanden, eller ock att länsstyrelsernas föreställningar icke vunnit något afseende. 5 Vi hysa ingen öfverspänd förhoppning att senom våra här ofvan uttalade anmärkningar vinna någon ändring eller återkallelse af de redan utgifna -ordernsa; men då landet lyckigtvis ännu eger en fri press, som kan föra de betrycktas talan, hafva vi velat begagna oss deraf, för att, till den kraft och verkan let. kan förmå, väcka vederbörandes uppmärksamhet på det djupa, allmänna och rättnätiga missnöje, som dylika påbud framkalla och alltid måste framkalla, då de icke äro motiverade af några fullgiltiga skäl, Jordorukarens hästar äro hans redbaraste, ofta dyrsaraste egendom. Öfver sin tid och sina aryetskrafter vill han med: fog gerna sjelf bestämma, såframt icke det allmännas välfärd lerifrån kräfver undantag. Men svårligen låer han öfvertyga sig, att slaten har rätt att fordra uppoffringar utan motsvarande ändamål. Det allbekanta svenska tålamodet, så ta och så bittert pröfvadt, i full öfverensimmelse med den gamla regeln: Fål du let, så tål du äfven det, är visserligen rymigt, men dock -derföre icke outtömligt. Det var och måste ha sina gränser! Skjutsskyldig. ) Så benämnes i de oss förevisade orderna den nu anbefalda båtsmansskjutsen. mRNA Till Redaktionen af. Aftonbladet. Med alltför stor skonsamhet bar Aftonblalet bedömt min sista aftonunderhållaing med vArAdiIet frlkryiiicte Hyr AR a Ae AA NR