Aftonbladet – 9 mars 1859, sida 2

— Som ett bevis på huru i hög grad befogad den påminnelse var, som justitiekanslern i sitt nyligen utfärdade cirkulär till konsistorierha rörande tidskriften Läsning för Folket gifvit vederbörande, återgifva vi följande utdrag ur en till Göteborgs Handelstidning insänd uppsats rörande detta ämne: Förlidet år gjorde insändaren en längre resa gehom medlersta delen af landet, un?er hvilken det var hans föresats att hos alla personer af allmogen, som han träffade, göra förfrågan huruvida den nämda tidskriften af dem var känd eller läst. Svaret på dennå fråga blef alltid ett nedslående: nej; några, men deras antal var gänska ringa, hade dock hört berättas att sådana böcker skulle finnas. En liten episod ur insändarens resa må här finna ett rum. ä På en gästgifvaregård i Jönköpings län framkom efter en stunds väntan den :resandes skjuts emot skymningen. Den skjutsande; en medelålders man af ett allvarligt och redbart utseende, hade både häst och åkdon i, det bästa skick: En rymlig och beqväm kärra, förspänd med en väl putsad, frodig och liflig häst, samt ett prydligt och godt seldon fulländade det hela. Såväl den skjutsande, som var husbonden sjelf, som häns tillhörigheter gjorde på den resande ett fördelaktigt intryck, ty man kan med, visshet af hästars och åkdons betkaffenhet sluta till egarens välstånd och ordningssinne. Det närmaste skjutshållet var 2 , mil långt, vädret var behagligt, Novemberaftonen stjernklar och ljus samt marken betäckt af nyfallen snö, hvilken gjorde ett behagligt åfbrott mot barrskogens mörka grönska. Allt var tyst och stilla, så att vi ostörda kunde samtala med hvarandra. Mannens förståndiga utlåtanden och omdömen i de ämnen, som kommo å bane, dels i landthushållning, dels i allmänna angelägenheter, dels äfven i religiöst och sedligt hänseende samt hans nygirighet och kunskapsbegär; allt detta bidrog att befästa och föröka det första goda intrycket. . Han berättade huru han genom sparsamhet och flit förvärfvat sig en oberoende ställning, med hvilken han var särdeles belåten, derunder betygande sin tacksamhet mot Gud, som välsignat hans arbete. Såsom boende nära moderkyrkan, var han mycket upptagen med kommunäla bestyr inom den församling der han var boende. Detta allt sammanlagdt gjorde att min stereotyperade fråga med en viss grannlagenhet framfördes. Denne man, en värdig typ af en svensk bönde, hade, besynnerligt ätt omtala, ej den ringaste kännedom hvarken om tidskriften i fråga eller det anslag hvyarmed ständerna omhuldåt densamma. Vid den ur minnet upprepade berättelsen, hvilken den resande gjorde, om .do -värderika afhandlingar tidskriften innehöll; upptändes .mannen: både af förtrytsamhet att sådånt-skulle undanhållas, samt. af begär att lära -känna dess innehåll, och yttrade att han följande dagen skulle anställa spaningar både hos prest och skollärare efter de anvisade böckerna. Till allmogens heder må nämnas, att ganska många-för OO Jason ES RE RETA RIE DNM LE SAT SNR RA EARL