Aftonbladet – 8 mars 1859, sida 3

(Insändt.) Några hundraåriga kyrkoboksanteckningar. Medan man nästan öfver hela Sverge klagar öfver den blida vintern, och många anse den såsom en följd af klimatiska större förändringar, inträdda under loppet af de senare årens förflutna femtiotal, vill undertecknad genom trovärdiga anteckningar i så måtto vederlägga den senare föreställningen, att han för offentligheten framlägger hvad som i afseende på den närvarande vinterns blidhet inträffade för jemt 100:de år sedan, eller 1759. Evligt anteckningar i kyrkoboken för Westerljungs församling, belägen en half mil från Trosa, heter det om nyssnämde år 1759: Hela Januari och Februari månader var ingen vinter, marken var bar, säden växte märkeligen för hvarje månad och kreaturen gingo ute här i skogsbygden och skärgården, der de hade skäligt bete, och mestadelen ständigt sunnanvind, omvexlande med vestanväder. Den 4 Januari om aftonen ett rödt sken öfver hela södra himlen, som förskräckte mången och sarate öfver midnatten, Den 16 Mars faselig storm, som här på trakten förstörde både träd och tak. Hela Maj mycket klar och den 26—27 föll mycken snö, som med stark -köld sträckte sig långt id iJuni månad. Detta år så litet hö, som aldrig någon minnes; men säden, isynnerhet höstsäden, var så giftig. att ingen visste säga af dess like. På menniskan verkade rågbrödet, när det ätits i någon mängd, plåsor i magen och uppkastning, på svinkreaturen yrsel och aftyning — Folket häromkring, som ej hade råd att skaffa sig råg från Pommern eller Finland, lifnärde sig med kornoch ärtpaokakor.s Anteckningarne om året 1758 lyda för den sommaren sålunda: Våren och sommaren en så ohördan corka, att ingen minnes dess make, ehuru många mindes 1719 års beta och torra sommår., De intressanta anteckningarne, som för det mesta röra sig kring församlingens mer enskilta förhållanden, äro förda af kyrkoherden magister Erik Lenugren. Håns tillsättande till detta pastorat utgör en liten karakteri tik af dagens inre historia under frihetstiden. Aret 1754 på hösten installerades af: biskop Erik Alstrin uti Westerljupgs kyrka den efter föregånget ordentligt val kallade kyrkoherden Lars Bruhn. Men 1755 års riksdag inträdde. Dåvarande landtmarskalken grefve Ax I v. Fersen bade i sitt hus till informato: filos. magistern Erik Lenngren, den han gerna önskade förse med något pastorat. Lars Bruhn, som emot grefve Bjelkes önskan, bvilken herre såsom egare af Thureholm hade många rörster i Wester ljung, blifvit vald till pastor derstides, hade likväl blifvit föremål för en tvist, såsom skulle vid va et och rösternas beräkning icke lagligen hafva tillgått, hvilken tvist, dragen iuför Kongl. Maj:t, den 15 Juni 1734 afgjordes till förmån för Lärs Bruhn, hvilken också, såsom ofvan är nämt, blef installerad och tillträdde boställe och pastorat. Strax i början af riksdagen väcktes, på grefve Fersens önskan, fråga å riddarhuset om lagligheten af denna tillsättning, och afgjordes ärendet så, att församlingens val och Kongl. Maj:ts dom undanskötos, pastoratet förklarades 1ledigt och rikes-ständer ditsatte af egen myndighet magister Erik Lenngren, som, då han ankom till församlingen, vägrades bostad i prestgården och måste inhyra sig i en bondgård. Begge herrarne, den ene tillsatt genom ordentligt val, stadfästadt af konungens : myndighet, den ahdre af rikets ständers godtfinnande, förestodo nu församlingen på det sättet, att den som först ankom till kyrkan förrättade gudstjensten; begge höllo de, sina nattvardsgångar; men Erik Lenngren, som församlingen ansåg vard sig påtrugad, ha: e inga gäster vid sina kommunioner, och gick schismen så långt, att när folket såg Lenngren tjenstgöra vid gudstjensten, rusade detwvästan mangrant ur kyrkan, Slutligen stillades oväsendet på det sättet, att Lars Bruhn blef frampå sommaren af rikets ständer satt till kyrkoherde i Eskilstuna, och skickades riddarbusvaktmästaren direkte ned tll Westerljung med fullmakten och uttrycklig befallning att han skyndsamt sknlle begifva sig åstad att omhandentaga den Honom anvisade hjorden, Erik Lenngren var eljest en utmärkt man; tillvann sig snart församlingens odelade aktning .och blef af stiftets komministrar enhälligt vald till deras förste representunt på den riksdag som begyntes hösten 1760. Westerljung i Febr. 1859. å OT. ——r,