Aftonbladet – 8 mars 1859, sida 3

En folkskald i våra dagar. (Slat från lördagsbladet.) Hvad utlandet angår, har Jasmin funnit det största erkännandet i England, isynnerhet i Athenxum af den 5 Nov. 1842. Sedan detta blad ställt Jasmin vid sidan af Frankrikes största lefvande skalder, och i afseende på bans ballader jemfört honom med de gamla trubadurerna, i den blindas klagan med Milton, i hans epistlar med Burns, slutar det sålunda: Kortligen, i anseende till snillet, smaken, känslan och kraften hos denna skald, som skrifver på en munart, hvilken hittills varit bruklig blott hos den lägre klassen 1 en aflägsen provins, i anseende till det intryck som hans dikter likväl gjort på de mest bil. dade i Frankrike och utlandet, måste man räkna Jasmin bland vår tids största förmågor och tillerkänna honom, liksom fordöm Clemence Isaure, lagern såsom den främste bland våra: nyare trubadurer, och såsom den, hvilken synes vara kallad att aftvå sin hemort den skymfande förebråelsen att hafva begrafvit sitt diktaresnille i Alain Chortiers och Charles af. Orleans grafvar. ; Äfven som medborgare är Jasmin älskad. Der det gäller att grunda något nyttigt eller att fullfölja ett filaäntropiskt mål, hvärtill medel måste anskafias genom allmänna bidrag, der äv Jasmin färdig med sin lyra, och redan har till mer än en allmänt-nyttig stiftelse genom dess toner elementerna hopsamlats — en autentisk förklaring om Thebes uppbyggande genom Amphions lyra. : Hans skaldekraftt, trots den v xande åldern. som redan är en gubbes, tyckes snarare tillän aftaga: Hans sista, oss bekanta större dikt, utkommen år 1845, är en elegisk ballad i tre pauser, med titel: Malta Tennoucento (Den vansinniga Martha), en dikt, som