nan det afsedda ändamålet vinnes och lagstiftninsen rörande de gemensamma angelägenheterna emelertid icke får hvila. Att H.M. konungens regering cke. kan frånkänna denna synpunkt en hög betylelse, lär väl icke kunna betviflas. Äfven ligger det sakens nätur, att om på enighetens väg mellm skilda representativa försämlingar ett gemensamt må: skall kunna uppnås, så är utsigten till en fördelaktig samverkan större vil deras likberättigade uppträ dande i samma grad, som hon minskas genom ati jeimvigten på förhand störes. ÅA ena sidan skallnem ligen hvarje än så obetydligt steg till jemvigten återställande a ses för en eftergift, hvilket naturligtvis icke å andra siddn kan som en sådan erkännas: För sanningen af denna sats har de sista tiderna erfarenhet lemnat för många bevis, att icke alla, som, utan någon baktanke på att hålla sig dörren öppen, sträfva att vinna stadga i moharkien genom en för älla dess delar tillfredsställande ordning uti de ömsesidiga förhållandena, måste inse behofvet al att framförallt återställa den störda jemvigten. Men att man nu, sedan ett förslag till helstatsförfattning blifvit de holsteinska ständerna förelagdt, kommer att fortskrida på den beträdda vägen, att således genom underhandlingar mellan den danska riksdagen, hertigdömena Slesvigs och Holsteins ständer och Lauenburgs riddersoch landtskäp de gemensamma författningsförhållandena måste fastställas, omdetta ändamål icke måste öfverhufvud öfvergifvas derom lärer icke vara något tvifvel, äfveir om regeringen icke för ögonblicket skulle hafva fattat någon bestämd plan Eller till och med skulle hafva en mötsatt plan i sigte. Ty denna väg är icke blott den enda rättmätiga, utan också för längesedan fördragsenligt faststäld emellan H. M. konungens regering och de tyska stormakterna i förbundets nanm, och erfarebheten har bevisat, att en afvikelse från densamma endast skulle leda till en ohjelplig förvirring och osäkerhet i alla offentliga förhållanden. Det mi icke heller. förbises, att regeringen, om hon har all var med den flera gånger uttalade afsigten att komma till enighet med de holsteinska:ständerha rörande hertigdömenas förhållande till monarkien i dess hel bet, icke heller i förhållande till de öfriga landsrepresentationerna har någon annan väg att gå, är den betecknade, om icke dessa skola försättas i det enda läge, som just skulle gifva den mest grundade anledning till missnöje. Men om det emot all förhoppning skulle visa sig, att de nu pågående förhandlingarna blott blifvit inledda för att hålla ifrån sig en för ögonblicket ho tande fara, så kan man förutse, att sådana faror skola. återkomma i ännu mera hotande skepnad Hvem åtager sig ansvarigheten för sådant? Unde, sådana omständigheter är det bekymmer ganska befogadt, att hertigdömet Holstein genom att ställa sig till efterrättelse den af regeringen uttalade åsigten i afseende på riksrådets, fortfarande verksamhet för konungariket Danmark och hertigdömet Slesvig. under de för öfrigt för handen varande ömständig beter skulle råka uti ett till tiden och fortvaron på förhand oberäkneligt och mot dess sjelfständighet och lika berättigande stridande beroende äf ett för Danmark och Slesvig utsedt riksråds beslut. Den tyska förbundsförsamlingen. har, såsom bekant är. redan genom ett beslut af den 11 Febr. sistl. år a! den kungliga regeringen begärt underrättelse om sådana anordningar, som hon kunde ,hafva vidtagit el ler ämnade vidtaga för att återställa ett förhållande, som : mötsvarade, förbundsgrundsatserna och försäkringarna af 1851—1852 och särskilt tryggade författningen och förvaltningen i hertigdömena Holsteiv och Läuenburg och deras likberättigade ställning. Det är derföre fullkomligt säkert, att det tyska förbundet icke gifver sig till freds, om hertigdömet Holstein på sådant, sätt och för en obestämd tid försättas i ett tillstånd, som. ännu mindre motsvarar förbundsgrundsatserna och försäkringarna af J851— 1852 och som ännu mindre betryggar dess sjelfständighet och lika berättigande än det tillstånd var, hvars fortvaro förbundet förklarade otillåtligt. Härtill sluter sig -med nödvändighet den förtroendefulla förväntan, att de för ögonblicket hvilande förhandlingarna mellan den kungliga regeringen och det tyska förbundet, sedan de blifvit återupptagna, fram-törallt skola leda till de nämda fordringarnes någorlunda tillfredsställande förhållande mellan hertigdömet Holstein och monarkiens öfriga delar. Detta mål kanicke på annat sätt uppnås, än derigenom att åt hertigdömet Holsteins ständer tills vidare inrymmes samma befogenhet i afseende på hertigdömets med monarkiens öfriga delar gemensamma angelägenheter, som är riksrådet tillerkänd i afseende på Danmark och Slesvig. Särskilt i ett sådant återställande af den för närvarande störda jemvigten mellan de delar af danska monarkien, som tillhöra tyska förbundet, och de som icke tillhöra detsamma, skulle ständerna se ett lugnande tecken för framtiden, och huru mycket de än kunna räkna på ett motsvarande resultat tills vidare af de nämda underhandlingarna, så äro ock de intressen, om hvilkas skydd frågan tills vidare är, af för stor betydelse för att ständerna, enligt vår åsigt, skulle kunna underlåta att gifva sitt rättmätiga bekymmer ett uttryck och framställa sitt förslag att afhjelpa den hertigdömet Holstein hotande faran. Vi tro oss derföre böra föreslå att ständerna uti det betänkande, hvarmed de till H.: M. konungen inkomma, uttala huru de framförallt anse nödvändigt: Att innan hertigdömet Holsteins förhållande i helstatsmonarkien blifvit bestämdt ordnadt, ingen Jag får utfärdas rörande de gemensamma angelägenheterna, för att gälla för Holstein, utan de holsteinska ständernas förut inhemtade bifall, och att följaktligen ständerna tillerkännes en häremot svarande befogenhet. Upsala universitet. I Upsåla-Posten skrifves den 5 dennes: Professor Toren, som för vårdandet af sin helsa sett sig nödsakad att för den återstående delen af detta läseår inställa sin verksamhet såsom akademisk lärare samt begära tjenstledighet, uppvaktades förliden torsdagsafton med sång och lefverop af härvarande teologie studiosi. Professor Olde har erhållit en månads tjenstledighet. Såsom sökande till adjunkturen i nationalekonomi m. m. håller docenten grefve Hamilton i dag kl. 4 e. m. å juridiska auditoriet sin andra profföreläsning; den öfver sjelfvaldt ämne, och säges grefve Hamilton hafva bestämt sig för att föreläsa öfver den svenska vexelrätten. Docenten i nationalekonomi filos. mag. J. H. Loven har till juridiska fakulteten inkommit med tillkännagifvande att han ej ämnar fullfölja sin ansökning till deh lediga adjunkturen i nationalekonomi m. m. — Linds universtet. Vid den 26 Februari inför akademiens rektor, i enlizhet med reglementets föreskrift af samtlige studerande nationernas elektorer anstäldt val till Wallmarksk sti, endiat, utsågs dertill doc. mag. Chr. Cavallin med 10 röster, 5 tillföllo doc. A. Z. Collin oeh 2 doc. Alb. Lysander, UTRIKKN Den i går afton anlända södra snällposten medförde tidningar från London af den 28 nå