Aftonbladet – 7 mars 1859, sida 3

Sedan kuren var slutad, och grefve Löwenhjelm och Åkerstein väl kommit i vagnen, yttrade. den senare sin; förvåning öfver den förres beteende. För mig,; svarade Löwenhjelm, fanns ingen annan utväg. Gubben, som kejsarinnans fråga ställdes till; var nederländske ministern. Häde jag låtit honom svara, så hade svaret atsett prinsen af Wasa. Jag hade ju då erkänt, att en annan prins af Sverge funnes, än den som jag svurit trohet. Jag hade-derföre endast valet emellan att begå en oförlåtlig taktlöshet eller ett brott mot etiketten. För det förra hade jag bort blifva rappellerad; för det senare kan min rappell begäras; men jag har i alla fall sauverat aparanserna.s Dagen efter blef grefve Löwenhjelm kallad till enskilt audiens hos kejsaren och återkom. derifrån vid det bästa lynne. Några dagar senare hade Löwenhjelm ett långt samtal med Metternich, och vid återkomsten från honomå sade L.: Du skall se att prinsens af Wasa -blifvande gemål sökes fåfängt i Nederländerna, och att han sjelf snart afstå: ifrån att vidare kalla sig :prins af Sverge. Så skedde ock: En dag dästes i en af Wiens tidningar, att prinsen a? Wasa begifvit sig på en-större jagt, och något senare desavuerades i de utländsk: tidningarne berättelsen om hans tilltänkta förmälning med en nederländsk prinsessa. Sedan Åkerstein återkommit till Sverge — han nödgades qvarblifva i Wien ett par månader. emedan han under vistelsen der genom ett pistolskott förderfvade sin ena hand — redogjorde han omständligt för Carl Johan rörande grefve Löwenhjelms ofvan omförmälda beteende vid Kuren. Konungen blef dermed högst belåten och uttömde sig i loford öfver Löwenhjelm. kerstein, som ofta för insändaren och flera andra af hans närmare bekanta omtalte Hvad här meddelats, var af den mening, och grundäde den på flera giltiga omständigheter, att tillintetgörandet af def nederländska : giftermålet äfvensom titelns pring af Sverge, försvinnande hade kostat Carl Johan en ofantlig summa, hvilken åtminstone till någon del tagits af kabinettskassan. Den aflidne höfmannen hade alltså rätt i sin uppgift, att dennha kassa anlitades till hvarjehanda främ mande föremål i KS —