Aftonbladet – 7 mars 1859, sida 3

nettskassan, hvilken vid 1841 års riksdag framkallade en så liflig strid, och hvilken slutade: så att Carl XIV sjelf nödgades godtgöra denna brist. Den nyligen aflidne hofmannens i Illustrerad Tidning införda anteckninsar gifva vid handen att bristen i kabinettskassan skall hafva uppkommit genom de utgifter, som Carl XIV fick vidkännas i och för ön S:t Bartelemy, hvilken till konungens personhga förfogande öfverlemnades. Men på samma gång hofmannen meddelar denna för modan, yttrar han derjemte: Ännu vore exempel att anföra på utbetalningen af kabinettskassan till föremål, som visserligen icke henne angingo; men: dessa specaliteter ligga utom min plan att anteckna. Att hofmannen i sist antydda fall har rätt är ins. i tillfälle att närmare bekräfta, medelst en tilldragelse, hvilken äfven med hänsyn till de personer, som deri deltogo, icke torde sakna. intresse. e Mot slutet af 1820-talet berättades i de ut-: ländska tidningarne att f. d. konung Gustaf IV Adolfs son, prinsen af Wasa, skulle förmäla sig med en nederländsk : prinsessa, Deröfver blef Carl XIV bekymrad y men äfven i högsta grad förbittrad, då han fick veta att nämde prins, samtidigt med sitt frieri. antagit titeln Prinsen af Sverge.n Då underrättelsen härom sysselsatte Carl Johans lifliga fantasi, fogade händelsen så, att sedermera ryttmästaren Åkerstein, då anstäld som ordönnans hos kronprinsen Oscar, väntade på företräde hos konungen i och för en af de tvister som -Å. hade med krigskollegium. Excellensen Brahe gick emot Åkerstein i ett af de yttre rummen och yttrade: Ni kommer olägligt; ty H. M. är vid det mest miserabla lynne. Jag råder er att vänta till en annan dag. Men Åkerstein, alltid fastsatt icke säga hallsstarrig i sina föresatser och modig till öfverdrift, lät ej öfvertala sig, utan förnyade sin begäran om företräde. Nåväl — svarade Brahe — jag skall anmäla er. Men bered er på ett vresigt mottagande. Enstund derefter blef Akerstein inkallad. Genast frågade Carl Johan: Hur tidigt kan ör vara färdig att som kurir resa till Wien med högst angelägna depescher. Om en timma, ers majestät, svarade Åkerstein utan ringaste förvåning. Förträffligt, min käre Åkerstein, utropade konungen med ljusare blick; Jag finner att ni verkligen, som man sagt mig, alltid är färdig att resa verlden omkring då pligten bjuder. Gör er färdig tills om tre timmar, då ni skall mottaga depescherna af min egen hand. . Säg till Oscar, att jag för hans eget bästas skull vill låna er af honom på någon tid. Åkerstein gick, utan att ha samtalat ett ord om den sak, som låg honom sjelf om hjertat. Lika punktlig som excentrisk, var Åkerstein färdig, och på det utsatta klockslaget Iät han anmäla sig hos konungen. Han blef införd, samt fick åtskilliga muntliga instruktioner jemte depescherna m.; m. — Lycklig resa, sade konungen vänligt; låt inga vackra ögon hindra er att resa fort. Å Utan rast eller ro reste han nu till Wien. Svenske ministern grefve G. Löwenhjelm bodde då på en villa i en af förstäderna, dit Åkerstein genast begaf sig. Mellan dessa män rådde i många fall en visssjälsfrändskap, och de voro, trots skilnaden i rang, verkliga vänner, ehuru de sällan kunde vara tillsamimäns en timma utan att — disputera. Efter det Åkerstein aflemnat depescherna: och meddelat hvad Carl Johan muntligen yttrat, sade grefve Löwenhjelm: Du skall bo hos mig, ty .dina ee äro ej stora, och nu behöfver du blott hvila. ig En stund derefter låg Åkerstein afklädd i en paviljong och Sof så att det hördes: Samma afton hade grefve Löwenhjelm ett långt samtal med furst Metternich. f Grefve Löwenhjelm väntade dagen derefter med otålighet på kallelse till en begärd audiens Hos kejsaren: Om jag icke får den i morgon, sade: Löwenhjelm -med: en viss hetta, så inställa vi oss i öfvermorgon på den vanliga kuren. Emedan kallelsen uteblef, så verkstäldes det senare beslutet. 5 Kejsaren .och kejsarinnan bebodde då ett af lustslotten, och dit begåfvo sig ministern och Åkerstein. Ett stort antal personer före dem hade infunnit sig, och alla infördes i en stor salong, försedd med :flera dörrar. i Det kejserliga paret hade för sed att vid. dessa kurer icke Fnina enskilt företräde åt någon och att låta dem vara i okunnighet om från hvilken sida de höga personerna skulle inträda, hvarigehom ingen rangskilnad vid uppställningen kunde ifrågakomma. Efter en stunds dröjsmål öppnades ett par dubbeldörrar och en hoffunktionär utropade med hög röst: Deras kejserliga majestäter kommal De närvarande formerade sig i tvenne rader, och som det hörde till etiketten att hvar och en behöll den plats, gom han innehade, så blef följden deraf att Akerstein blef stående näst framför grefve Löwenhjelm, räknadt från det håll, derifrån kejsarparet kom: Bredvid. Åkerstein stod en liten gammal gubbe i bruna kläder och utan alla-ordnar. Kejsaren tilltalade åtskilliga personer på den ena sidan, men med låg röst: kejsarinnan: likaså personerna på andra sidan. Då hon kom midt för den nyssnämde lilla gubben, höjde hoh rösten märkbart och frågade: Hur befinner sig prinsen af Sverge?n I ögonblicket svarade grefve Löwenhjelm efter en djup -bugning med lika hög röst: Vid. den bästa helsa, eders kejserliga majestät! likasom hela konungahuset, hvarom H. K. H. Kronprinsens ordonans, löjtnant Åkerstein; som jag utbeder mig den nåden att få föreställa EE. K: M. kat meddela den säkraste underrättelsen, ty han har nyligeå hitkommit från Stockholm. Kejsarinnan blef synbart frapperad af denna utomordentliga djerfhet, fixerade Löwenhjelm ett ögonblick, men svarade derefter: SS Ls om