Aftonbladet – 7 mars 1859, sida 2

rt TEE FESTEN TE 0 Gif En engel hade kunnat framföra det budskap jag fick, men en jordisk qvinna icke ... Gå! Ni har af en tillfällighet utalat några hemlighetsfulla ord ... ni bar drifvit gäck med en förkastad och redlös själ ...: Det var som jag från början anade: ni är icke hvad ert utseende visar. Nu, liksom då jag förra gången såg er, har ni endast plågat mig. ,Och när jag på er orättvisa uppmaning gått, huru blir det då? — Det vet jag icke — och jag vill icke veta det .... Min dvala var lycksalighet mot detta återvända lif, och återfaller jag icke i den, så vill jag önska att ni sjelf, ni kristna välgörarinna, finge lida någon del af de qvalni frammanat ... Se... se... de försvinna i djupet... se alla dessa hufvuden ..men — 0 — der sticka de åter upp. De ropa mig ... hör ni de ropa mig oupphörligt... hör ni... de ropa dupphörligt ...... och han den siste, den siste... Det var ju uselt att jag ej följde ...... Febern är nu i antågande! yttrade Thorborg med. fast och djupt allvarlig röst. Samla spillrorna af ert förnuft och gå ej med fri vilja under... Ni hade ju en ung hustru ?x Han såg på henne med förvirrade blickar, hvilka tydligt uttryckte den bäfvan och det motstånd, som han på samma gång erfor mot begäret att reda ut skuggorna af det förflutnä. Nåväl, återtog den unga flickan, det är bon som hviskat till mig den befallning jag framförde till er... Vill ni ändu icke lyda henne? RR Henrika... Henrika — hon är för alltid borta... sade han liksom åt sig sjelf, slutande blicken... borta... borta...... Men huru vet ni... Ögonen uppslogos åter med en stor och vild blick... Ah, det var på denna strandl Han störtade upp som en stormvind och fattade häftigt Thorborgs arm. Tala — icke sant? Ingenting är omöjligt för Herren. Kommer du att förkunna mig. ett underverk? Var hon ej död? Syntes det blott så? Lefver hon ännu? Svara då, svara!