Aftonbladet – 5 mars 1859, sida 2

måhända att epidemien. skulle blifva än mera kontagiös, om den nämdes vid sitt rätta namn. Man dåjeunerar, man dinerar, man toiletterar; man superar, man baletterar från morgon till qväll och sedan från. qvällen till morgonen. Unga män räkna uppsbjudningar för 14 dagar; förtjusande: damer af Amaranthen och Innocensen kunna icke längre minnas antalet af sina baler, och hr-Schnötzinger bedyrar att han icke kommer upp ur dansens ocean på en månad och att han icke blir i tillfälle att sofva förr än skärtorsdagsnatten — om han icke då blir engagerad att spela en galopp ur Fra Diavolo för det bekanta resande säll kapet. Våra handlande, som måste fördraga så mycken smälek i fjol, för öfverdrifven import och för att hafva, likt ormen i paradiset, förledt våra sköna Evor till synd emot hbushållsamhetens bud, blifva i år lika hårdt bestraffade för att de icke infört tillräckligt af Frankrikes sidentyger, Brabants spetsar och all verldens grannlåt, Kramhandlaren har haft en reputation för att känna det svaga könets svagaste sidor; men detta anseende har han i: år förlorats Han hade icke blickat nog djupt i qvinnans hjerta, då han i höstas minskade sina beställningar från utlandets fabriker. . Han trodde, att hon skulle aflägga eller betydligt, moderera detta begär: efter nöjen och lyx, som förstör så mycken helsa. hemtrefnad och välstånd, eller han föreställde sig, att herrar fäder och äkta män skulle hålla handen: hårdare om -portemonnaien. Men-ha bedrog sig. Den gamle fadern säger blott: när han ger denstredje gula längschalen under loppet af en månad i utbyte mot den tredje. ljusa sidenklädningen åt den älskvärda dottern: ja, de välsignade fruntimmerna! Dänsen hotas ändtligen med undergång. ty det fins inga balllädningar mer att köpa. och utan— — — Det går ju icke an att visa sig två gånger i samma toilett. Samma öde hotar middagarne. Konserverna och .delikatesserna äro uppätna, orangerierna äro alltför-illa försedda med smultron och häållon., Apelsinerna äro redan :gamlå. Lyckligtvis bar, man hittat på att införskrifva sparris landvägen från Lybeck. Och nu kommer Gauthiod snart med friska förråder. Mellan middagarne och balerna hinner man icke gå på spektaklet. Förra vintern midt under krisen tog, man. sin tillflykt dit för att spara ljus i kronorna och tå till supå åt de väntade visiterna hemma. Det var teatrarnes guldålder, och societeten hade för billigare pris mera: nöje och åtminstone icke mindre uppbyggelse än af salongspratet och spelbordet. I år deremot lefva teatrarne i kopparåldern; det är hufvudsakligen skillingsplatserna som äro besatta. Vi ha här talat skämtsamt öfver ett ämne, som dock har sinä mycket allvarsamma sidor. Vi yttrade i början af. detta år, att de finansiella olyckorna. och;bekymren åtminstone hade haft det goda med sig, att någon minskning uti de högre klassernas öfverdådiga lefnadssätt, egt rum, och att man borde kunna hoppasy att den sparsamhet och-den förmåga, att rätta lefnadssättet efter tillgångarne, som utmärka flera af kontinentens folk, måtte till följd af dem erhållna: skarpa Jexan äfven här; kunna slå röt och utveckla sig till fördel för den enskilte och det allmänna. ; Denna vår spådom: har: helt och hållit kommit på skam. På långhiga tider kan man icke erinra sig en period, då det slags nöjen, som stå i sammanhang med utvecklandet af lyx och ståt, florerat så i Stockholm som under de senaste .månaderna,.. Hvirfveln af. dinger supger och baler har vuxit till en riktig Malström, som alltmera vidgat sin periferi; man tyckes inom vissa kretsar ha gjort en tyst öfverenskommelse: att lefvarsåsom byar dag vore denysista, naturligtvis icke såsom en. sträng moralist eller asketiker skulle uppfatta en-dylik tanke, utan med. tllämpning. af valspråkennvive: la bagatellel samt vixi dum vixi laetäste Detta , fenomen uppeiibarar sig för öfrigt på flera håll.än hös oss. Vi ha sagt, att man dansar påsruiner; men det vill synas, sor skulle man flerstädes känna sig dansa på en välkan del med en fanatisk! ifver, såsom brände det under fötterna: I Paris, der man känner. den , politiska . atmosferen så dof, att ett oväder hvarje ögonblick-kan befaras; der despotismen spänht bågen så högt, att man känner i luften, att den när som helst kan brista;.der för öfrigt man, stundligen har att befara utbrottet af ett krig, hvars omfattning oehföljder äro svåra att.förutse — der dansar man fförtvifladt -och roar sig för öfrigt med alla slags oröliga och kostsamma nöje rv AR ES bf gng I Dn nar fer nt JA D--0 b rn FA OR rt fr AV EN KRRRRO a kaffekoppen, pipan och brasan, började han söka: i. fickan af .den;stora grå frisrock, som vanligen omslöt hans. väldiga former; och derur uppfiskade, han, icke ett litet doftande bref på rosenpapper, utan. ett trefligt. allvarsamt bref på anständigt postpapper, skrifvet med, Majkens-egen. rediga och jemna stil.— a ett aftryck af hennes: eget skaplynne. f Detta bref, som ankommit ett par dagar förut, hade Gudmar ingen aning om. Och gubben var särdeles stolt öfver att hafva denna hemlighet för sig: Så skref Majken till sin gamle vän: fn ork Et enn. 00 och DR Mest värderade af alla verldens farbröder, i andanom min allra käraste svärfader! Huru vill jag nu finna ord att säga farbror något riktigt kärnfullt om de djupa tacksamma känslor, som verkligen svalla öfver inom mig vid det förslag farbror gjort! Farbror skulle komma sjelt för att nedlägga Böner för pappa? Ack, ack, man skall lika väl som jag förstå det ensliga kapellets stolte och sjelfrådige herde för att begripa detta offer... Jag begriper det, jag beundrar det, och i min enda person lägger jag tio döttrars kärlek vid farlic Brots fötter! I Ooh Gndmar Om han ei förut nog 2 I oleri ce