Aftonbladet – 5 mars 1859, sida 2

Tog det inte?. frågade klockaren sakta genom dörren: 23 Förträffligt, förträffligt! sade kapellpredikanten nickande.. Nu är. jag säkerspå:både middag och. kaffe -och middagsluren på köpet., Atföljd af -Vivikasgnistrande ögonkast, åflägsnade sig klockaren, särdeles nöjd med sin tillställning. Några minuter derefter började gumman duka och sätta fram maten, utan att hvarken hon eller pastorn sade något, och ingenting blef taladt förr än maten: åter var utburen. Te sade hon i sin vackraste ton: I Var det-inte-skamligt, pastor ? i Är: det icke. skamligt, Vivika, att du: har tt så vådligt sinne, att din egen husbonde skall liksom ha respekt för dig i Det talet:var likt en-söt lukt för det sårade högmodet: ; Nå nå, inte är det väl så farligt heller! Och om den der dansken har något vett; så ärchan dåvtill minstingen ingen finne, som kan trolla :bort allt hvad som finns i huset. Och fastän jag alltid.sökt bålla förlisingarna ifrån mig så: mycke jag kunnat, så skall jag väl ändå ställa till! rätta: för den här stackars skeppsbrytarn, : efter: våran egen Gudmar tog honom ifrån vraket på ett snöre... Ochssof nu, herr pastor, i all rolighet tills jag kommer med kaffet! Skönt, skönt... och låt.oss nu sluta fred för all: den tid vicha främlingen härl Det må pastorn. säga! . Hvem går i krigsled; om inte ham sjelf? :Och om, det ärrena dagsens! sanningen, att dem här kaptenen. är både daösk-och tysk så kan han ha råde att ge Mej-ett par örringar af helguld — för något skall det vara för någo,:sa tyskeni Då. kapellpredikanten efter middagen: såg sig ensam i besittning. af sin kammare me