Aftonbladet – 3 mars 1859, sida 2

ER ST RR er a Må TN RE KS i Finland skall bli ett främmande språk. Hvad herr Sven Renström i Göteborg tänker om medborgerliga rättigheter; Till redaktionen af Aftonbladet. II Vi sökte i gårdagsbladet att något närmare granska hr Renströms med afseende på valordningsfrågan i Göteborg framstälda åsigter om betydelsen af politiskt oberoende, äfvensom åtskilliga af de uppgifter från Frankrike, som anfördes till stöd för hans underkännande af lika rösträtt mellan valberättigade. Härtill kan ännu läggas det träffande motbevisj som hr Hedlund lemnade medelst åberopande af det faktum, att då Louis Napoleon första gången valdes till president genom allmänna rösträtten, så var det icke hän, utan Cavaignac som innehade högsta makten, och således uppstod resultatet af den allmänna rösträtten vid det tillfället icke genom någon inverkan från maktens, sida. I Danmark, menar hr Renström, har man genom den lika rösträtten kommit derhän, att landets utmärktaste män undandragit sig all delaktighet i valen,:och att nu senast en riksförsamling uppstått, hvari de flesta ledamöter ej egt landets förtroende; Så står det verkligen i referatet. Men hur vill hr Renström förklara den motsägelse, som ligger i detta yttrande? Hvad menar han med landet? Det måtte väl vara folket. Men när folket har allmän valrätt, huru hänger det då ihop, att de, som äro valda af folkets majoritet, ej skulle hafva dess förtroende? :Kanske är det af misstroende som de blifvit valde? Detta ,behöfver visst ej hindra, att åtskilliga af landets utmärktaste män kunna saknas i landseller folktingen; det kommer ock mycket an på enskilt: tycke hvad man menar med de utmärktaste. Men det kan hafva en annan orsak, till exempel att i den förestående sessionen icke ärender af någon så trängande vigt förekomma, att dessa utmärkte män, vissa embetsmän, universitetslärare o. 8. v:, velat draga sig ifrån andra, för det allmänna gagnande göromål, för att söka representantskapet. Uppgiften är för öfrigt tagen ur en tidning, som ej nämnes. På samma sätt skulle det icke vara svårt att här ur ett och annat blad få vittnesbörd för de mest orimliga påståenden emot fribetens sak. I Köpenhamn, likasom annorstädes, utgifves ett eller annat blad, som torde stå till buds för hvilka inflytelser som helst mot god betalning, och en tidning kan, lika litet som en person, hafva någon vigt att åberopa såsom auktoritet, om man ej tillika får veta hvilken tidningen eller personen är. Uti den vigtigaste riksförsamlingen, riksrådet, torde dock sitta många af landets utmärktaste män; och slutligen behöfver det icke påstås eller kan begäras, att val af den allmänna rösträtten alltid skola utfalla till det allra bästa, synnerligen bland nationer, der den politiska friheten och valrätten äro nya; det är redan en fördel att dessa val i allt fall blifva mera till landets, d. v. s. till det helas, fördel, än om valen beherrskas af en minoritet, som i första rummet sträfvar att införa eller upprätthålla privilegier och undantagslagar, till egen förmån på det allmännas bekostnad, att slösa med statsmedel, att påtvinga den stora massan af nationen enskilta bolags papperslappar i stället för klingande mynt till betalning af dess produkter 0. 8 Vv. Den stora och vigtiga nyttan af en antingen allmän eller åtminstone inom den begränsade kretsen af de valberättigade lika rösträtt är, att deruti ligger ett frö till medborgerlighetens lyftning, att den väcker individens känsla af att tillhöra ej blott sig sjelf, utan äfven det allmänna, och utvecklar insigten om behofvet af det uppväxande slägtets bildning, hvilket allt slumrar hos den delen af ett folk som är beröfvad alla politiska rättigbeter, bland hvilka den första. och oeftergifligaste måste vara, att få deltaga i valet af dem, som skola rådpläga om de allmänna angelägenheterna. Förbållandet i Engländ tyckeshr Renström ännu mindre hafva uppfattat. De, som åberopade den lika rösträtten i England, visste ej hvad de sade, yttrade han helt blygsamt. Ty så oförsynt, som man der köpslår om rösterna säknar motstycke... Vi frukta att här nödgas vända tillbaka emot hr Renström hans eget yttrande. Han har åberopat ett länge öfverklagadt missbruk, men tillskrifvit detsamma falska orsaker. Det är tydligt att han icke känner eller ihågkommit hvad som dock i England sjelf är lika erkändt som bekant, till den skandalösa korruption och de obehöriga inflytelser med deraf följande uppträden, som ega rum vid de engelska parlamentsvalen, hufvudsakligen komma ifrån tvånget att rösta öppet, hvilket sätter en sådan mängd af de röstande i en svår ställning till de stora godsegarne. Förändring häraf till släten omröstning, the bällot, är derföre en af de åtgärder, som allra ifrigast yrkas å ena sidan af det liberala eller folkets parti, likasom det å andra sidan motverkas af aristokratien, Men br Renström har derbred: vid förbisett, hvad som dock i den förevarande tvisten är väsentligt, att-ibland alla partier och inom hela det offentliga lifvet i England ännu ingen tilltrott sig att stiga fram och yrka olika röstgrader emellan de valberättigade inom samma kommun eller distrikt. JA tt danna nonningparisetnkratieka stoet kn.