Aftonbladet – 1 mars 1859, sida 3

Om det kyrkliga tillståndet i Preussen. (Slut från gårdagsbladet.) Vill man nu taga i betraktande huru deni grundlagen tydligen inlagda grundsats och de der stadgade bestämmelser blifvit iakttagna vid tillämpningen, så finner man en i 10 år fortsatt praxis i uppenbar strid med konstitutionens anda och ordalydelse. Äfven på detta område, som synes ha bort vara fridlyst, har reaktionen visat sig fullständig och genomgripande, och man skill i en kommande lugnare tid ha svårt för att tro hvad som under de senaste åren i Preussen kunnat ske i plagens nammn, i trots af den i grundlagen medgifna religionsfrihet. Vi vilja såsom ett prof på denna rättskipning anföra följande ur ett preussiskt blad, Volks Zeitung: Sedan den fria församlingens kyrka i Königsberg hade på grund af domstols beslut blifvit stängd, hemföllo dess medlemmar under de administrativa myndigheternas godtycke. Ifrågavarande separatister, för hvilka sålunda all möjlighet till gemensam offentlig uppbyggelse var afskuren, samlades nu ofta 1i privathus, i större eller mindre mängd, allteftersom den inbjudande -var i besittning af ett större eller mindre utrymme. Jemt 100 gånger under loppet af ett enda år bletvo dylika enskilta sällskaper genom polisens åtgärd tvungna att åtskiljas. Än var det några flickor, söm vid pianot utförde en af den fria församlingens sånger, en annan gång var det några persuner, hvilka i en offentlig trädgård hade satt sig tillsammans vid ett bord. Aldrig har en klagan öfver dessa: våldsamheter blifvit bragt inför domstol; man har på ofvananförde sätt upplöst dessa sammankomster; ingen af dem har blifvit lagligen beifrad. : Ännu märkligare voro åtgärderna emot den fria församlingen i Frankfurt an der Oder. I nämde stad förefanns alltsedan 1845 en talrik fri församling. Man inrymde åt densamma en kyrka att vid tillfälle Cegagnas, och stadens myndigheter anslogo dentill i årligt understöd en summa af 500 thaler. Nu er höll magistraten befallning att indraga detta understöd. Derpå förbjöds bruket af klockor; så tilläts ej längre kyrkans begagnande, och derefter ej heller den till församlingens sammankomster upplåtna skolsalen. Värdshusvärdar, som anmodades att för berörde ändamål: uthyra någon sal, hotades med förlusten af sina rättigheter. Man församlades då i ett vedmagasin, som uppläts af en timmermansmästare; men detta förbjöds af polismästaren på sanitära skäl Först sedan läkare och bygnadsråd intygat magasinets oskadlighet för helsan fick det begagnas. Nu beslöt församlingen att bygga upp ett eget kapell. Detta befanns färdigbygdt på sommaren, men begagnandet förbjöds på sanitära skäl. En till regeringen stäld besvärsansökning tillbakavisades, Man förbjöd predikanten först att bära embetsdrägt, derpå att hålla liktal på stadens kyrkogård, vidare alla embetsförrättningar, så konfirmandernas undervisning, och omsider föredrag i församlingen. Slutligen förbjöds församlingen, hvilken under tiden hade skaffat sig en sal, att hålla några slags sammanträden på söndagar. Genom allt detta hade man omsider lyckats trötta ut församlingen; och den beslöt ajournera sig på obestämd tid. I Magdeburg och på flera andra orter hafva enahanda trakasserier egt rum. Man finner af allt detta hurusom äfven det bestämdaste stadgande i en grundlag kan förlora all kraft och verkan, icke blott såsom i Sverge genom deremot stridande, hittills oupphäfda speciallagar, utan helt enkelt genom ett administratift godtycke vid tillämpningen. Så mycket nödvändigare blir derföre, att efter det som man bör hoppas snart inträffande upphäfvandet af de svenska tvångslagarne, och samtidigt med den derpå följande utvidgningen af religionsfriheten i vårt land, en särskild dissenterlag utfärdas, hvarigenom gränserna för den verkställande maktens befogenhet att ingripa i dylika mål noga och ändamålsenligt utstakas, så att den nyvunna friheten ej måtte här likasom i Preussen hemfalla