Aftonbladet – 1 mars 1859, sida 2

vUllla RUlgle TOSLSLaTICIBT, TILTAL SIM 84 OBRUIIL TT blifva fallet, torde det vara ovisst, huruvida. alla de svårigheter, som komma att uppstå l: vid tillämpningen af en skatteomröstning, kunna öfvervinnas 1 rätt tid, och om. således em ny valordning för Stockholm kan hinna. tillämpas vid det snart förestående riksdagsmannavalet; och då måste vi antinge. välja på förut öfligt sätt, eller ock icke välja alls. Suum cuique.n Vi anhålla nu att få vid insändarens resonnement göra några anmärkningar. Hans hufvudargument är, såsom läsaren sett, att grundlagen, enligt hans uppfattning, ovilkorligen bjuder, att valen skola ske efter det å hvarje ort öfliga valsätty, såframt intet nytt sätt blifvit i vederbörlig ordning antaget och faststäldt. Till stöd för sin uppfattning. att detta bud är ovilkorligt och icke får under några omständigheter. åsidosättas, erinrar han om det i 16 8 R. O. stadgade vite för de städer, som försumma att ställa sig till efterrättelse den nämda föreskriften. Insändaren har likväl härvid alldeles glömt, att det finnes någonting som kallas laga förjall, och att något vite lika litet lärer kunna utsökas i detta fall, som i något annat, der laga förfall verkligt kan styrkas. Och såsom laga förfall måtte det väl få anses, om staden befinnes, för att nyttja magistratens egna ord, i saknad af tillämplig valordning. Man lärer således, förmoda vi, kunna anses vara öfverens derom, att en stad verkligen kan, såsom saknande tillämplig. valordning. blifva urståndsatt att välja riksdagsmän. Återstår då att se, om, såsom insändaren påstår. det icke är omöjligt att behålla hela den hittuls för Stockholm gällande vaordning, och derigenom förebygga, att, för den händelse ingen ändring deri hinner i grundlagsenlig ordning åvägabringas, staden icke må befinnas sakna tillämplig valordning, Vi skulle härvid endast behöfva emot insändaren andraga magistratens egna ord i dess besvärsskrift, der denna myndighet uttryckligen förklarar, att staden, i saknad af tillämplig valordning, måste blifva orepresenterad vid riksdagen, så framt en förändrad klassifikation af stadens samtliga valberättigade invånare icke kan bringas till stånd. Den valförrättande myndigheten har här sjelf erkänt oundgängligheten af en förändring, för att det skall blifva möjligt att välja riksdagsmän. Men, invänder magistraten, och med henne insändaren, här är icke fråga om ändring i det öfliva valsättet, utan blott om en ändring i klassifikationen, och hvad grundlagen stadgar om åvägabrihgaude af ändring i valsättet har här ingen tillämplighet. Låtom oss tillse huru härmed förhåller sig. Det förut gällande stadgandet om ;riksdagsmannavalen för hufvudstaden innehöll: stockholm; välje tio riksdagsmän, hvaraf. tre magistratspersoner, två grosshandlare, en fabrikör, en minuthandlare och tre af embeten och handtverkerier. Valen förrättes af femtio elektorer, utsedde ibland borgerskapet, efter lika klassifikation, som stadens femtio äldste. Dessa elektorer välje hvar för sig riksdagsmän inom sin klass, men alle samfäldt fullmäktige af mar gistraten. Man finner häraf, att de egentliga hufvudbestämmelserna uti hufvudstadens valordning tillförene voro i sjelfva grundlagen införda. och då, valordningen skulle vara. i öfyerens.. stämmer med grundlagarne författad, så måste den ovägerligen ha innehållit dessa samma stadganden. Så var ock fallet. Men huru vill man påstå, att det sålunda öfliga sättet att välja riksdagsmän kan stå tillsammans med lydelsen af den nya 14 R. O. Vi ha till en början bestämmelsen — den ovilkorliga bestämmelsen — att bland de tio skulle 3 vara magistratspersoner, 2 grosshandlare o. 8 v. Huru vill man efterlefva detta stadgande utan att derigenom frånhända alla de nytillkomna valberättigade deras valbarhet. Se der redan en ohjelplig hake, som i och för sig gör det öfliga sättet. numera alldeles otillämpligt. Vidare stadgade den förut gällande grundlagsparagrafen: Valen förrättas af femtio elektorer, utsedde ibland borge skapet.n Äfven detta stadgande måste återfinnas i den gamla valordningen. Men då således, enligt det. på grund af denna valordning öfliga sättet, rättigheten att deltaga i elektorsvalen tillkom ensamt. och uteslutande borgerskapet. huru vill man efterlefva detta stadgande utan att frånbända de nytillkomne. deras. valäti ? Det kunde vara öfverflödigt, då: det redan visat sig, att det öfliga sättets, tillämpning numera skulle leda till så bedröfliga resultater, att framdraga flera af de stötestenar, på hvilka det nödvändigt måste ramla. Erinrom oss dock endast stadgandet, att klassifikationen skulle vara densamma som för stadens femtio äldste. Innan de nytillkomne valberättigade kunde få i riksdagsmannaval enligt det öfliga sättet deltaga — om detta SNETT ET ORT AE AE