Aftonbladet – 28 februari 1859, sida 3

pa sammetsdynor, Jutad -Olver: sma bocker: Och huru rik och afundsvärd var icke Jasmin? t detta fall, och han njöt också ymnigt deråf. Under lekar i det fria .med en skara jemlika piltar förflöt större delen af hans dag. Väl kom han, såsom varände af svag:kroppskraft, ofta hem besegrad i striden, med sönderslitna kläder och blånader, men klagade dock aldrig, och var derföre, der det gälde beslutsamhet och fintlighet, en omtyckt anförare; samt visste hålla sig skadeslös för sina neder-? lag på sensommaren och hösten i fruktträdgårdarne och på vinbergen, bland hvilkas plågoris han räknades: Dock inskränkte sig Jas: mins och hans kamraters verksamhet ej blott till pojkstreck; som en blomsterkedja slingrade sig deras-lek. också kring nyttiga sysselsättningar. Hvilken fröjd var det icke, då en skara fattiga barn, beväpnade med skära och. rep och under sjungande af den kära folkvisan: Jag prydt det lam med röda band, Som gafs mig af min kära. Det ses nå der: vid bäckens rand Min lilla klocka bära... drog genom en uppgrundad arm af Garonne till en buskbeväxt ö, att samla gräs och risvistar! Solen stod ännu högt, då redan efter ifrigt arbete det lilla repet ej kunde omfatta någon tjockare börda, och sedan till dess solen sjönk, bvilket rum under. den moinfria himlen, hvilket rum rundt omkring i sanden och gräset och buskarne till glada lekar efter undangjordt arbete! Sjönk slutligen solen, hvilken ny ifver! — Knippan på hufvudet och med skäran i hand, begynte den lilla skaran återtåget under afsjungande af samma sång till hemmet Dit skaran då sågs glädtigt ila, Att stilla hungerns kraf, När dagen gick till nattlig hvila Trött ned i vesterns haf. En annan, en ljufvare fröjd erfor den unge Jasmin, och den utbredde sig tillika i fädernehyddan, då han aftonensaf en torgdag kom hem ochskäkade några sous i modrens sköte. Mödren tog dem utan betänkande emot med det gladt vemodiga utropet: Ack, Jasmin,. hvad du kommer lägligt?, ty hon -visste,att Hanvärligt förvärfvat penningarne på torget genom små -handtlangartjenster utan att unna sig ett stycke hvetbrödsbulla eller frukt. Så lefde bärnet okonstladt i lycklig okunnighet om sin fattiga omgifning och sin föga löftesrika framtid, tills stunden kom, då en slump utan hans förvållande beröfvade honom detta paradis. Han: lekte just på en öppen plats i staden under: dessa träd; om hvilka han säger i en dikt: Se, herre, träden der, som jättar like sträcka Mot himlens. blåa ;hvalf sin löfbeprydda topp; Och tyckss åt hvarann de gröna. armar. räcka. Med -Agen åldras de, som de med den stått opp. då ban, omgifven af en skara kamrater, som Luro honom, deras valde konung, under latmande röp omkring på ett slags tron, varseblef från sin upphöjda ställning vid ändan af allen ett dylikt tåg, omiock med ringare följe, der någon. bars af andra. Detta varsskenbarligen enutmaning från en iökräöktares sida, och manskred genast till angrepp på den främmande. Men då man kom närmare, huru häpen blef icke Jasmin, huru snabb ;var han icke ned från sin tron, och ödmjukt: ned för den andres. fötter, då-han igenkände :sin egen älskade farfar, svag och sjuk, sittande i den kända lönstolen; burew af desina: Hvart skall du; kära farfar?? ropade Jasmin, kyssance den gamles händer, Som håde tilldelat honom så mången läckerbit ur tiggarpåsen. — Hvart jag går? Vet du ieke det? Dit vi alla Jasminer gå vid lifvets: slut; — till hospitalev Dessa voro de sista ord han hörde af sin älskäde Tfarfar, som derpå försvann bland träden, för att aldrig, mer ses af sonsonen, emedan han strax derpå dogisin sista tillfyktsort: Den älskade gamles sista ord fästade sig jupt och långvarigt 1 gossens känsliga själ, och ordet hospital framkallade ur tidernas aningsrika bakgrund för honom en fantasibild, som, endast-stundom : vikande för ljuare gestalter, i många och långa år fördystrade hans sinne; och när han kom hem, var det som fjäll fallit från hans ögon. Hvilken förvandling framstälde sig ej för honom vid ålla de gamla föremålen, bland hvilka han knade en älskad gestalt! Huru stod nu ej modet i hans omgifning framför honom 1 all d ss nakenbet! . Farfaderns tomma länstol, -trecket,der påsen ej. mer hängde, och alla de fattiga tingen rundtomkring! Nu visste kan också förklara för sig, hvad det hade att a tyda, att en gammal mager fru med bleka; nga och allvarliga drag, 1 klosterdrägt två ger i veckan kom med:en tennkanna, för t illa ett kärl, -som sedan. vid bordet upprädde.som fall soppterrin: Nu förs od han in möders halfqväfda suckar, när hon vid blicken af förbivandrande skolbarn kom att tala om skolan, der hennes nu uppväxande sn änhu ej satt sin fot. Från den tiden de leken för honom : förlorat allt: behag, ra: småvsysslor förrättade: han med: allvar; ock om någon gång en pappersdrake eller en vaeker soldat aflockade honom ett leende, så var det en flygtig stundens fröjd, ; stjernbliek, hastigt blott bland nattens skyar röjd. : (Ferts. följer.) Till Bedakionen af Aft.nbladet! Tit. Huldberg -har ansett tillständigt; att till min