Aftonbladet – 28 februari 1859, sida 1

organer på allt sätt söka bekämpa den politik, som franske kejsaren synes vilja följa i afseende på Italien, en politik, som af franska pressen naturligtvis med lika mycken ifver försvaras, och de tvenne återstående stormakterna å sin sida förhålla sig temligen stilla, har man föga kännedom om, huru frågan betraktas af dem, hvilka den egentligen rörer, nemligen Italiens sörtryckta folk. Det torde derföre ej Å vara utan intresse att lyssna till en röst från det revolutionära Italien, hvarvid man visserligen ej får lemna ur sigte åtskilliga ensidigheter, som här gifva sig tillkänna, men å andra sidan ej beller förgäta, att detjust är förtrycket, som åt Italien gifvit denna revolutionära anda, som, ehuru våldsamt qväfd,likväl glimmar uhder askan med en styrka, som injagar skräck hos kabinetterna, och hvars afledande sannolikt utgjort förnämsta grunden till Louis Napoleons senaste: åtgärder. Såsom ett uttryck af italienska revolutionspartiets sätt att betrakta saken, meddela vi här en artikel, skrifven af Mazzini, i den af honom i Londor utgifna tidningen Pensiero ed Azione. Artikelförfattaren har tagit till utgångspunkt La Guerromeres mycket omördade, af Napoleon icke blott inspirerade, utan enligv senare underrättelser till en del egenhändigt skrifna broschyr. Att. artikeln är skrifven i en emot den kejserliga politiken. ganska skarp ton, kan ej väcka förvånings-en.viss moderation finner man deremot iakttagen i-afseende på Sardinien, ehuru äfven bär hvassa sidoblickar ingalunda saknas... Huru emellertid under närvarande förhållanden, då Sardinien ej lärer kunna så lätt revolutioneras, en verklig betrielse af hela Italien utan det konstitutionella Sardiniens medverkan skulle kunna tillvägabringas, är en fråga, som af författaren lemnats ovidrörd. Hans kritik öfver den i broschyren angifna planen till Central-Italiens organisation kunna vi ej annat än godkänna, äfvensom i allmänhet artikelns negativa sida, hvilken utgör dess egentliga kärna och styrka. Öfver den för dagen mest agiterade frågan, krig eller fred,, har Mazzini iakttagit samma försigtiga tystnad som hr: La Guerronitre, hvilket vi ingalunda vilja klandra, då det utan tvifvel vore en stor förmätenhet — som en belgisk publicist (i Congres Liberal;) nyligen anmärkt — ,att i en tid, då man sett troner inom 24 timmar ramla öfverända eller uppresas, och ett folk, som i frihetens åtnjutande lagt sig ned om aftonen, på morgonen vid uppvaknandet finna sig förslafvadt — vilja förutsäga i dag hvad som kan inträfta i morgon.) Artikeln är af följande lydelse: Anmäld af Monitören, af den mindre guvernementala pressen lofordad och på förhand behandlad såsom någonting högvigtigt, utkom i Paris en liten skrift, som, efter hvad man påstår, innehåller Louis Napoleons åsigter om de italienska förhållandena. Författaren, hr Laguerroniere, erhöll ingifvelser, råd, rättelser, tillägg af kejsaren sjelf. I denna tidsperiod af agitation, men utan något be stämdt program, kommer skriften att väcka förhoppniågar och gissningar, mer eller mindre oförståndiga, och hos mången ett servilt bifall. Det kan derföre vara nyttigt att yttra sig härom, och att utan passion, om ock ej utan smärta, undersöka hvad denna bok verkligen betecknar; ej utan smärta, sade jag, emedan vi aldrig kunde ha trott oss böra söka tecken till Italiens framtid på sidor, skrifna af samma: penna, som undertecknade befallningen om expeditionen till Rom. I afseende på ovissheten rörande krig eller fred, erhåller man inga upplysningar i denna skrift. Vi läsa pag. 62: Hvad är då att göra? Vädja till vapenstyrkan? Bevare oss försynen från en sådan ytterlighet! Man måste vädja till opinionen. När Italiens verkliga tillstånd blir kändt öfver hela Europa, då skall opinionen kunna afgöra och måhända bli skiljoman såsom en rättvisans fredsdomare. Pag. 63 heter det: Att regera och förutse är eh och samma sak. : Det bästa medlet att försäkra sig om fred består uti att förekomma de svårigheter, som kunna framkalla krig. — Och slutligen pag. 64: Vi önska derföre på det högsta, att diplomatien må aftonen före ett krig göra detsamma som hon skulle göra morgonen efter en seger. : Den första af dessa satser hänvisar på ett långsamt arbete af pressen, af diplomatiska neddelanden, hvartillskulle behöfvas en mängd af år; den andra på nya konferenser, på en kongress; den tredje på omedelbart krig. Må de lättrogna häribland välja efter behag. Hvad oss beträffar, så bekymrar det oss föga, huruvida skriften predikar krig eller fred. Skriften är anonym. Louis Napoleon har efter dess utgifvande fullkomligt lika fria händer som förut; Krig eller fred beror af de senaste diplomatiska noter, som Louis Napoleon före beslutets fattande kommer att mottaga från England, Ryssland och Tyskland. Hvad som ger denna skrift vigt är att man deraf kan lära känna franska kejsardömets afsigter, i händelse af ett krig. Dessa afsigter, sådana de uppenbaras i broschyren, innefatta två föremål; först och främst ett fullständigts förnekande af Italiens enhet, således just aff det, som kunde skapa för oss ett verkligt nals tionelt lif; vidare en fullkomlig skiljaktighet sj emellan det program, som med halfva ordy förkunnades af den piemontesiska monarkien,l sg och det kejserliga programmet. Förstnämde fl ;, program, sådant det till hälften uttalades afi, en bland piemontesiska kabinettets medleml, mar, och beräknadt att förtrolla dem, som finIn nas benägna att följa uppmaningen, men der-r jemte öppnande en utväg att kunna-draga sig if tillbaka — omfattar hela Italien: italienska sz, kronan satt i den sardinskas ställe. Det fält1; rop, som nu i många år höjts af monarkiens ;, förbländade eller besoldade anhängare, är:!G Lefve Victor Emanuel, konnng af Italien! Deln i smyg cirkulerande medaljerna, de i gathör-)q nen uppsatta plakaterna, hvartill man lockatre Lombardiets arma invånare, alla dessa af kunglir liga uppviglare uppfunna opinionsyttringar tr OR EL AA RR RR VO ee Öm Ö RR ÅR ÅN. NA RR AN AA RE FOR JIA MM ee se HH FM ss ROMA mm (ö)