Aftonbladet – 25 februari 1859, sida 1

svarade Moss med den vresighet han fann lämpligt antaga, att vi väl en gång få göra oss besvär att tänka. Och det säger jag dig, att fastän det är tre år sedan grosshandlarn i Göteborg — han är ändå konsul nu — friade till dig, harmar det mig än i dag att jag fick svara nej till en sådan man, som det anstått mig att få till måg. Minsann narrar icke pappa nu sig sjelf: grosshandlaren Prinelli skötte sina affärer i större skala och på ctt helt och hället olika sätt mot det, som roiade pappa, och pappaiär i sin väg sjelf för stor att icke föredraga en måg af mindre vigt. Nå, det kan du ha rätt uti, och derföre skulle du icke ha gjort: mig den hjertesorgen och sagt nej till unge köpman Hansen från Fredrikstad. Ja, det förstås, pappa ville visst på allvar att jag skulle flytta till Norge... Men hvad tjenar det till, pappa, att bläddra i de der gamla historierna! Vill icke pappa ta fram den portugisiske kaptenen också? Tjenar till — jo, det skall jag säga dig! Jag supponerar att de der mirmena torde låta dig förstå, att när jag funmit en måg, som kan öfvertaga Svartskärshandeln.. Nej, icke mer, pappa! Sådima mågar kan pappa hitta i hvarje fiskläge, och säkert långt bättre, ty om Holts namn än kan vara rent till det yttre, så är det ändå skäl för den tanken att han icke är någon hiederlig man. Hvad vågar du säga? Jag vågar säga det, pappa, att pappa säkerligen får skäl att tacka Gud ftir det pappa slipper det mågskapet. Åhå, du går fort till vägal Du talar om slutet, innan jag kommit till början. Känner jag då icke pappa från perm till perm! Och vet jag icke att, om pappa ej varit i strid med sig sjelf, ämnet nog blifvit