Aftonbladet – 23 februari 1859, sida 3

praktisk skicklighet; allt, hvad han haft uppdrag och hvarvid han lagt handen, ha han utfört väl, och en sådan man, med si: lifliga verksamhetslust, bör kunna gagna inon en sfer, som sträcker sig vidt utom universi tetets råmärken. Man må önska öch hoppas att hr Malmsten lyckas lika tillfredsställandt lösa det större problem honom nu blifvit före lagdt,som många andra föregående. Man haran sett honom hysa ultrakonservativa grundsåtser Vi veta ej, huru dermed kan förhålla sig Hr Malrosten har hittills icke haft någon egent lig beröring med den politiska verlden, fö så vidt allmännare kändt är. Matematiska spekulationer och sifferkalkyler kunna väl knappast tingeras af någon politisk färg. Mer hädanefter måste en sådan finnas och blifva synbar, om hvilken vi likväl icke våga någon förutsägelse. Det låter ej förneka sig, attäfven för den större förmågan, om också förenad med redbart tänkesätt, varmt sinne och god vilja, statsrådsplatsen är ett af de strängaste karaktersprof, som kostat mången förlusten af ett medbragt stort anseende. Ni har erfarit att vår gamle Bredman är död och begrafven. Han uppnådde en så hög ålder, att den yngre generationen, till och med bland lärarekåren, kände honom endast traditionelt. På sin tid försvarade han sin plats såsom vetenskapsman, var känd såsom en insigtsfull och klok man, god föreläsare och säker examinator, föga lystra egenskaper, men för universitetet af stor vigt och betydelse. Han var betänksam, lugn, human och opartisk. Han dog afhållen och värderad af alla, som kände honom. Om honom hafva vi hört den roliga anekdoten berättas, att hans vänner och bekantaihans hemort, Norrland, af bondeklassen, som icke så noga insågo, att äfven vetenskapsmannens arbete kan vara både strängt och gagnande, tyckte att det icke blifvit af Bredman hvad det kunnat blifva: han hade kunnat blifva prest, menade de; i dess ställe sitter han nu i Upsala och gör almanachor. Gubben hade en så fast kroppsbygnad och så stark helsa, att några förespådde honom en lifstid af hundrade år. Men en kort sjukdom öfverkorsade denna beräkning, innan han hunnit det nittionde. Med Bredmans död blef ännu en emeritilön ledig, och tvenne voro lediga förut. Hela den bildade allmänheten vet numera, att docenten Walmstedt icke lyckades komma å förslag till den kemiska professionen han sökte. Hans missöde lär hafva berott af en enda röst. Skall man sätta tro till vissa förmedlande fridsröster, lärer det vara svårt att afgöra, om honom skett rätt eller orätt. Men en sak synes dock ligga i öppen dag: om en ensam sökande omkring tre år skött den pro-: fession, han söker, på ett sätt, att vederböande deröfver yttrat belåtenhet i de vackraste ordalag de begagna, så bör väl den sökande ga anspråk på att förklaras till sysslan kompetent. Men han blef ej för kompetent förslarad. Inom kretsen af de röstande sjelfva orde omröstningens resultat vara naturligt och örklarligt; derom -våga vi icke döma; men tanföre synes det vara någonting fullkomligt begripligt. Ecklesiastikministern har som hastigast gätat universitetet. Men hvarföre? För att, såom det berättas, reglera någon den medicinka fakultetens angelägenhet. —N.