Aftonbladet – 22 februari 1859, sida 2

Grefve Cavour. Ett nyligen utkommet arbete, Lettres Ita. liennes, lemnar följande lifliga skildring aj den man, som nu leder Sardiniens politik: Grefven, omkring 48 år gammal, är at medelstorlek och har något tycke af M Thiers; dock är han större och ser bättre ut. Liksom den utmärkte fransmannen begagna han glasögon samt har dennes sluga uttryck och sarkastiska drag kring munnen. Grefven eger fullkomligt säkerheten och sjelftilliten hos en man, som ärft en betydlig förmögenhet och för hvilken ett högt embete icke är ett medel att vinna anseende med, utan en utväg att använda sina talanger till sitt lands bästa. Under hvardagliga förhållanden i deputeradekammaren liknar förste! ministern intendenten hos en stor och rik familj, hvilken aflägger en enkel och rättfram redogörelse för sin förvaltning. När han yttrar sig, är det som han blott skulle tala med den eller den ens kilte ledamoten, och då utvecklar-han utan den ringaste oratoriska prydnad sina åsigter eller förklarar sina åtgärder, hvarvid han alltid afhöres med intresse. Som han ärgrundligt hemmastadd i allt hvad till styrelsekonsten hörer och särdeles i hvad som angår Sardiniens politik, så framkallar han beredvilligt diskussioner för att få tillfälle att gifva tydliga förklaringar rörande allting. — Ipiemontesiska kammaren yttra sig de deputerade alltid från sina platser, och likaså göra mini strarne när de svara, Den cirkelformiga ministerbänken är placerad midt emot presidentens plats och så, att ministrarne hafva ryggen vänd åt församlingen. Grefve Cavou sitter vanligen med ena benet uppkastadt öfver det andra och ser ut som han icke skulle gifva akt på någonting; men derunder ser och hör han allt. Yttras någonting, som rör honom eller hans departement, så är han på ögonblicket på benen, fäster en magnetiserande blick på den olycklige representanten. vänder sitt tal direkt till honom och gör ofta ned honom med sin argumentation. Stundom blir han het, vänder sig än åt den enajl sidan, än åt den andra, skriker, gestikulerar och nästan hotar. När en ledamot af oppoitionen har yttrat sig och det skall skrida: ill votering, hastar konseljpresidenten omring i kammaren, styrker en vacklande, ger örklaringar åt en annan, uppmuntrar och ammanhåller sina anhängare medelst ord och ållning, liksom en öfverste, när han skall öra. sitt regemente i elden, Men när ett mne af vigt komrner å bane och ministern kall hålla ett tal, är han ej längre samme aenniska. Då bli hans fraser svarfvade och han: öst välljudande, han framställer sina tanka ned logisk reda, hans oratoriska gester äro örenade med en vackert framträdande kän la, statsmannen utvecklar sina vyer i hela eras vidd, och förvandlingen är fullkomlig ch beundransvärd, SR