Aftonbladet – 22 februari 1859, sida 2

oo FA EPNINTALINRVIILUVITCL ULlUV 11 UGIT IHTNCU den 15 till och med den 21 dennes utgifna 2676 lån med 20,147 rdr, och inbetaldta 1719 lån med 14,753 rdr rmt. TEATER. Kongl. teatern har ett par gånger gifvit Rossinis W-lhelm Tell, nemligen i lördags, samtidigt med qvartettsoirån, samt i går afton, då br Sandström utförde Tells toll, som förut gifvits af hr Welin, och denne senare deremot hade öfvertagit Gesslers, som innehafts af br Sandström. Att både såsom sångare och skådespelare på ett tillfredsställande sätt fram: ställa Wilhelm Tell är ingen lätt sak, och om äfven hr Sandströms spel i åtskilliga scener röjde rätt lyckade bemödanden och hans goda röst, hvilken han dock bör akta sig att opåkalladt forcera, flerstädes gjorde sig väl gällande, så förmådde han dock icke gifva oss någon helgjuten bild af den behjertade och fosterländskt sinnade frihetshjelten. — Såsom Gessler hade hr Walin en lycklig afton. Han hade väl uppfattat rollen. och gaf ett sant uttryck ej mindre åt tyrannens qväfda ilska och otålighet än åt hans öppna hån och skadeglädje, hvilket är så mycket mera erkännansvärdt, då man ej heller spårade något af den öfverdrift, som hr Walin icke. sällan i roller af detta slag visat sig hafva lätt att falla in uti, och vi önska att hr Walin måtte ofta ådagalägga en sådan friskhet och energi som han i denna utvecklade. både i. spel och sång. Mathildas parti, som vid operans första uppsättning innehades af mll Andree, återgafs nu af mll Röske med mycken omsorg, men vissa delar af detta parti, och framförallt den vackra romansen i början af andra akten: Skymmande skogar och ödsliga ställen Der vill jag bygga och der vill jag bo, hvari en nyvaknad-kärleks svärmeri och ljufva drömmar gifva sig luft både i ord och toner, hade tagit i anspråk ett på en gång mera enkelt och innerligt uttryck. Den efter romansen följande duetten emellan Mathilda och Arnold Melchthal, Hvars parti återgafs af hr Strandberg med värma och liflighet, gick förträffligt och åtföljdes af framropning. Fru Strandbergs aktion och sång uti Jemmys roll vann nu såsom tillförene rättvist erkännande. Ar Nordlunds goda basröst var af mycken effekt i Walter Firsts parti, och med undantag af detta partis senaste nnehafvare, hr Willman, torde man på senare tiden icke hört någon sångare med renare basstämma än hr Nordlund. Med en högst utmärkt precision utfördes icke lott den lifliga ouverturen, utan äfven opevans öfriga orkesterpartier, och de många vackra och storartade körerna gingo med en öfveraskande friskhet och jemnhet, hvilket allt nttnar. om en mycket omsorgsfull inöfning. Den nätta och melodiskt vackra danstrion i redje akten, väl utförd af fru Sundberg, mll Arrhenius och hr Theodor, vann rätt mycket ifall. Hvad som deremot alldeles icke ville yckas var försöket att frambringa morgonodnaden och soluppgången öfver slutscenen, y i stället för ett tilltagande rosenskimmer ågs i fonden ett flämtande, än uppblossande in totalt försvinnande sken, såsom från någon flägsen eldsvåda, och då den omorgnade soens skifva ändtligen hann upp öfver bergsopparne, företedde hon i sitt förkolnade och lanslösa tillstånd en helt bedröflig anblick.