Aftonbladet – 19 februari 1859, sida 3

dan person i arbete, ser han ofta intet annat . väl, än det emellan hungersnöden och-nya brott. Få äro de, som uti ett sådant läge Thafva mod att hellre dö, än ånyo begå brott. År 1823 ankom en frigifven galerslaf till Rouen. Förgäfves sökte han arbete. Ingen ville emottaga honom och han nödgades derföre tillbringa nätterna på kyrktrapporna eller i någon nyss uppkastad graf. Slutligen fick han. dock anställning på en fabrik, men erböll för sitt arbete allenast 10 sous i veckan. Detta räckte knappast till bröd, och när han derföre ef gång begärde påökning af sin Jön, afskedade fabrikanten honom helt och hållet. Han nödgades åter stryka omkring och blef gripen såsom lösdrifvare. Han begärde då såsom en nåd att för dem instundande vintern blifva dömd till 6 månaders fängelse; ty med våren, menade han, skulle det kanske åter blifva lättare att förtjena bröd. Polisdomaren villfor också hans begäran, och. han dömdes såsom lösdrifvare till fängelse. För att lindra ett sådant elände har man numera i de flesta bland de civiliserade Jänderna stiftat sällskaper i afsigt att understödja frigifna förbrytare under deras första stapplande steg på bättringens väg; och det är isynnerhet uti dessa föreningar samt uti. andra sällskaper med ändamål att till bättring leda unge förbrytare och vanvårdade barn, som Europas och Amerikas qvinnor tagit en verksam del. Den första verksamhet åt detta håll torde hafva utöfvats i södra Frankrike af en derstädes utaf Lucretia de Fou redan år 1650 stiftad verldslig orden, hvars medlemmar bära namn af den helige Josefs systrar. De egnade sig först åt sjukvård, men utsträckte sedan sin verksamhet också till fängelserna, och hafva i senare tider, uppå anmodan af regeringen, öfvertagit värden om de qvinliga fångarne i Frankrikes fängelser. Dernäst i tiden synas de engelska föreningarne hafva uppstått. — Såsom jag nyss nämde, vann Howards verksamhet utaf hans samtida mera beundran än kraftig medverkan. Väl hade redan år 1772, och således året näst före Howards uppträdande, uti London uppstått ett sällskap, hvars verksamhet hade till föremål: först att ur bysättningsfängelse utlösa dem, hvilka blifvit dit insatta för obetydligare skulder, och sedan äfven att understödja dylika personers hjepbehöfvande familjer. Men detta sällskap synes icke hafva utsträckt sin verksamhet till några andra fångar. — . Det var först inemot femton år efter Howards död, som hans landsmän befunno sig uppmanade att träda i:hans spår, och det första. sällskap, som då bildade sig år 1805 gjorde sig till uppgift just att bispringa frigifna förbrytare. För detta ändamål inrättades tvenne anstalter, en för hvardera könet, der de frigifne jemte några andra, hvilka likasom dessel mötte svårighet att erhålla arbetsförtjenst, upptogos och höllos till arbete samt undervisades, tills att sällskapet lyckades åt dem anskafta plats såsom tjenstehjon eller såsom arbetare hos industriidkare. Redan de första 20 åren skänkte sällskapet sålunda sitt bistånd åt 1321 personer af mankönet och 1653 af qvinnokönet, eller) inalles 2974 personer, hvilka eljest skulle till större delen hafva hemfallit åt brott och elände. Dylika föreningar hafva sedermera uti talrik mängd uppstått icke blott i England och Amerika, utan äfven i de flesta. länder på den europeiska kontinenten; och genom deras bistånd blifva numera flere tusende personer hvarje år räddade ifrån undergång. Ett par år tidigare än sistnämda sällskap i London började sin verksamhet, hade dock en man af folket åtagit sig att föra Howards verk framåt. Hans namn var Jakob Neild och hans yrke tidigast en guldsmeds. Men sedan han öfvergifvit detta, samt först någon tid varit skattmästare uti sällskapet för bysättningsfångarnes understödande sedan blifvit fredsdomare i grefskapet Middlesex och slut ligen sheriff i grefskapet Buckingham, undersökte han sorgfälligt de engelska fängelsernas tillstånd samt utgaf om desamma några arbeten, hvilka på öfvertygande sätt ådagalade. att aktadt Howards ädla verksamhet, allenast högst få förbättringar hade blifvit införda uti Englands fängelser. ,, Hans ord rörde Englands män och qvinnor. Förutom sällskapet för de frigifnas understödande, bildade sig år 1808 ett sällskap för dödsstraffets afskaffande och fängelsernas förbättrande, sedan år 1817 ett sällskap för fängelsedisciplinens. reformerande och unge förbrytares förbättring samt liktidigt ett annat, kalladt britiska fruntimmersföreningen för qvinliga fångars förbättrande. De begge sistnämde stiftades af Elisabeth Fry, en qvinna, hvars minne oförgängligt skönt skall fortlefva från slägte till slägte. Hennes föräldrar hette Gurney, voro qväkare och egde ett gods i Norfolk. Der födles Elisabeth den 28 Maj 1780. Redan såsom ogift inrättade. hon för fattiga flickor i sin födelsebygd en friskola, åt hvilken hon egnade omsorg äfven sedan hon år 1800 vid 20 års ålder hade ingått äktenskap med Josej ry, en köpman i London. (En af hennes ystrar blef gift med parlamentsledamoten 3uxtön, bekar:t icke blott såsom en nitisk vän f fängelsereformen, utan också såsom den. wilken efter. W-lberforce stod i spetsen. för regeremancipationen.) (Slutet följer.) Korrespondens från Falsterbo. Herr redaktör! 2 6. PRESS NE