Aftonbladet – 19 februari 1859, sida 1

erkänner dem. Supponerar dock att det nu är bara is, så väl jag än bäddat in det — men är det af rätta slaget, så kunde det nog återge lifvet åt-en menniska, om hon än låge drunknad och stelfrusen, uppkastad i mörka natten., Hu! utbrast Holt, lika obevakadt som Moss nyss uppgaf sitt utrop ... Hvarifrån får farbror sådana der liknelser, just när man skall slå bort allt tungt för attlefva i lätt lif? Supponerar att det kommer från min tankspriddhet i dag ... Men jag får tid att samla mig medan jag tar fram buteljerna ... Pro. Polle — stanna ...... Stanna j derborta — Hoj ... Hör (å...I Anropet blef både hördt och besvaradt. Racken stannade. Och nu kom Moss med buteljen och silfverbägaren och försäkrade att det vore nyttigt att få något värmande -... Men jag tycker det ser ut som om herrskapet redan satt kyrk-minen på sig ...... Är det skick och reson det, att så der läppja på gudsgåfvan — man skulle tro att det vore bara mamseller här i racken. Har du, mamsell Majblomster, icke ruffi dig att lifva upp sällskapet ? Vi ha kommit för tidigt ut, pappa — det är hela saken. Men blott vi komma hem och under mamnhas hägn ... Ja, då... Det blir annat... Det blir trefnaden sjelf! ropade Emilia och herrarne om hvarandra, liksom förtjusta att ha funnit en hamn för sina ider. Supponerar gumman min bör känna sig särdeles smickrad ...... Men hvad knäfveln är det här? Ser ni de der passagerarna der borta, som komma hitåt — är det icke de karlarne som kapten hade med sig, då han i höstas kom till Svartskär? Jo .., verkligen ...! yttrade kapter Oddjers och bad kusken köra några steg närmare framåt.