Aftonbladet – 18 februari 1859, sida 2

leende; men detta leende fanns till endast för mimiken. ät ter ensam, skyndade Emilia att öppna skritbordet och kastade i flykten ännu några rader fill, fortsättning, af brefvet.....,...........,..-. ... Allt gick förträffligt öfver, mamma lilla! Jag. var. rent. af beundrandsvärd, och, jag ömkär mig nu öfver den enfaldiga varelse, som jag i början af mitt äktenskap. framställde för min man. Jemt nya kapitel i äktenskaps-. boken! Med hvilken säkerhet jag nu går in! Hvad var det väl allt det. der som jag. oroat mig. öfver hela morgonen — jag kunde ha sofvit ganska tryggt. Talade kapten Oddjers ett enda :ord;.som kunde. framkalla rodnad hos någon annan än en pryd och dum gvinnal. Ack, hvad det emellertid var. lyckligt att jag-blef lugn..... Jag tänker kläda mig med särdeles omsorg. — det är -jag .skyldig Åke. ov Men, .buru är det nu... denna. gång är det bestämdt kapten Oddjers! Om jag i begriper mig.sjelf!H Jag har, på samvetey ingenting att. oroa; mig öfver och ändå blir jag nu åter orolig, Fört till klädseln,och. sen till köket! (Pori ng efter. middagen.) Mamma kan: ej tro huru väl det var att Jag: tog min. tillflykt: till köket! : Just som. jag: kom dit, mötte mig den fasligaste: brännlukt, och. köksan stod kalkonröd och -beskärmade sig med stekgaffeln i ena handen och slefven i den andra öfver husan: Jag: kunde tänka att det blef stekvändning som dugde, när Uljana skulle stå föret! Men det: är inte mitt fel, kära fru. — jag måste springa ett enda litet springande ner i. källarn. På minuten voro alla mina farhågor och