Aftonbladet – 18 februari 1859, sida 1

Han kan ej undgå . att begripa att jag begripit. Och när jag blir röd. skall Åke se på mig, och äfven Holt skall se på mig. Derefter blir väl Åke blek och börjar att tala om affärer, som gå på snedden i stället för rätt. Och Holt, som genom något underverk i går höll. sig ifrån mig, återtager väl i dag sitt retsamma sätt och sina illistiga insinuationer. Majken ville hafva mig med till kapellgården, då hon nyss följde hem Thorborg. Jag hade föregifvit hufvudvärk för att slippa gå in till frukosten, och det var denna hufvudvärk Majken ville kurera genom promenaden. Men icke gick det an — då skulle ju Oddjers trott att jag var rädd att träffa honom, och det får han ej tro. Och icke heller får han tro att jag ej vill träffa honom: jag bör icke ha skäl att vara sårad öfver det passerade. Således blef jag hemma, men tiggde Majken att återkomma snart, hvilket hon väl också gör; emedan vi på aftonen vänta hit patron Moss. : Nu återstår att för mamma nämna Åkes besök härinne på morgonen. ; Hur är det med dig, Emilia lilla? yttrade han då. Kommer du icke in till frukosten ...... Kors, du brinner ju riktigt af feberl Och nog brann jag ... Jag hade icke legat annorlunda än ofvanpå sängen i en löst påknuten blus. Det märkte han. Hvarföre har du ej varit ordentligt afklädd, min vän?x Naturligtvis skulle. jag nu begå någon tafatthet — ty icke kunde jag säga rent ut: Käraste man, jag har tänkt så mycket på en annan än dig, att jag ej baft tid att tänka på att gå till sängs...... Ack, nej, Gud vet att jag vill och, såsom jag tror, äfven bör tala i det ämnet, men icke förr än Oddjers rest. Nu mins jag icke alls huru jag fick ibop