Aftonbladet – 17 februari 1859, sida 3

Finska Litteratur sällskapet. Om detta sällskaps verksamhet, sammarkonister och förhandlingar meddelar den nya finska tidningen Papperslyktan följande Iifliga och intressanta skildring: Litteratursällskapet sammanträder endast en gång, och det första onsdag i hvarje månad, med undantag af Juli och Augusti samt oftast äfven Januari. Mun samlas. kl. 6 på aftonen i universitetshuset, i fakulteternas sessionsrum. 5 Uppe vid. bordets öfra ända sitver ordförövden. Efter porträtter skulle man kaliske igenkänna de karakteristiska dragen af Elias Lönnrot. H.n sitter här i ordförandestolen lika anspråkslös, se .m han inträder i bondkojan. Snart en sextiodr.ng, är han likväl friskare till kropp och själ än ue fleste med hälften af hans ålder, Till höger om ordföranden sjta vid bordet efter gammal plägsed sällskapets W.dste medlemmar. Der saknas aldrig. Rabbe; och aldrig Akiander, — lika litet nu som under sällskapets första tider för nära trettio år sedan, Der nar också Rein sin plats, och der Cygneus och flere andra äldre, som icke sällan deltaga i sällskapexs möten. På denna saruma sida ser man nu oftast några stolarstä lediga, som ännu nyligen intogos af några sällskapets varmaste medlemmar. Der satt alltid den lille vördnadsvärde gubben, filosofens J. J. Tengström; der satt Ingman, den ädle entusiasten, med. sluten mun och smälöjet på läpparne; och der satt Kellgren, den älsklige verldsmannen med det lätta ordet och de diplomatiska manren. Deras platser vänta dem fåfängt mera. Och för icke hellr längesedan satt -der också den majestätiske Castren. Nu tronar dennes: byst i marmor deruppe i ändan af salen. Påandra: sidan, bordet sitter öfverst sällskapets outtröttlige sekreterare, Elmgren, och vidare nedåt vid bordet och längs väggen finner iman en liten kohort af yngre medlemmar. När ett möte är besökt af tillsammans 307340 personer, så är det talrikt besökt. Endast vid årsdagen infinner sig en större samling. Förhandlingarne börja. Först uppläser sekretoraren till sjustering föregående mötes protokoll. Derpå föredrager ordföranden de bref och skrifvelser; som sedan senaste sammanträde ankommit till sällskapet. Än är det någon utländsk lärd som till sällskapet sänder ett nyss utgifvet arbete ;än någon medlem från landsorten; som förärar en gåfva eller insänder en afbandling för att af sällskapet befordras till tryck; än en bondeskald som skickar någöt af sina egna snillefoster-att förvaras i sällskapets samlingar. 4tan åbör: vanligen dessa skrifvelser med intresse, ochgör öfver dem anmärkningar, allvarliga eller lustiga, allt efter som anledning närmast sig erbjuder. Nu framläggas äf ordföranden de emottagna gåfvorna, Tögenting är våckrare att se, och ingenting vittnar mera om det förtroende sällskapet inom landet åtnjuter, än den rika mängd af skänker som från alla ländsändar inströmmar till sällskapet. Penningar i större eller mindre summor, gamla och nya böcker, tryckta i Finland eller på finska eller på något sätt berörande fosterländska ämnen, kartor och planscher, äldre och nyare manuskripter, uråldriga stenredskap, gammla vapen, runstafvar, instrumenter och antiqviteter af alla slag, mynt och medaljer, — allt sådant kommer sällskapet till godo och emottages med stor tacksamhet. Bordet är sålunda stundom belastadt med en rätt brokig samling af kuriosa och rariteter, hvilka med intresse undersökas och betraktas af de närvarande medlemmarne och stundom skänka ämne till ganska stor munterhet. Nästan endast genom gåfvor har sällskapet nu redan sammanbragt ett rart fosterländskt bibliotek af nära 4000 volymer, en dyrbar såinling af handskrifter och en icke så obetydlig samling af antiqviteter. Sedan följer vanligen i ordningen, att någon af medlemmarne i sällskapets granskningskomite uppläser utlåtanden öfver afhandlingar och andra frågor, som blifvit öfverlemnade till deras bedömande. Harmnukomiten t. ex, rekommenderat ett arbete till tryckning på sällskapets förlag, så skrider sällskapet i sin helhet genast till: afgörande i frågan. Om det finnes penningar i kassån eller ej, det bekymrar sällskåpet sällan, — man Kar standom beslutat till tryckning arbeten af mer än 1000 rubels kostnad, utan att ha för tillfället haft tillgång till tio, —utan endast om arbetet verkligen är nyttigt och värdt sin tryckning. Då blir diskussionen ofta ganska liflig, och stundom kan man tydligen märka att sällskapet är finskt på den mer än allmänt menskliga grad af envishet, som der sig uppenbarar. Vidare förekommer det ofta, att någon af sällskapets utsände runooch sago-samlare aflägger berättelse om sin resa och inlemnar sin skörd af uppteckningar; eller att fråga väckes om utsändande af nye samlare. Ener utsätter man, som du vet, stundom af särskilt anledning Prisfrågor i ett eller annat ämne, och får emottaga och bedöma svaren å desamma. Så har sällskapet nu erhållit en mängd svar på sin utsatta fråga om orsakerna till missväxterna i landet (hvaraf några helt enkelt afgöra saken med att uppgifva synden som den enda orsaken), och tilk och med ha tre stycken täflare uppträdt om det utfästa priset för ett: dramatiskt försök på finska språket. Dessa täflingsskrifter äro ännu icke bedömda. Dessutom händer det också ofta, att någon enskilt ledanggt uppträder med etteller annat förslag till